Benanti Etna Rosso Rovittello 2001

Kryddig doft med torkade körsbär, lite nagellack, sandelträ, svart mineral och våt blomjord.

I munnen välstrukturerat, något eldigt med torkad frukt, fat och fin balans. Doftens våta blomjorden kommer i munnen tillbaka i form av en höstig lövhög.

Vi har tidigare blivit enormt imponerade av denna firmas toppvin, Serra della Contessa. Kvällens flaska spelar definitivt inte i samma liga men är ändå väldigt god i sin speciella och intressanta stil.

91 poäng. Drick nu.

Leon Barral Jadis 2005

Det var ett tag sedan vi drack Jadis -05 och det känns härligt att återigen få sätta skruven i korken.

Doften är inget mindre än sensationell med sina rena blåbärstoner och flintrök. De äppliga och barrskogigt gröna tonerna som fanns för några år sedan står inte längre att finna.

Vi har nog druckit Barral 20 gånger de senaste åren utan att stöta på en defekt butelj. Antingen har vi haft tur eller också är lågsvavlade viner inte så instabila så länge källaren är sval och mörk.

I munnen märks vinets ålder och man kan kanske börja ana en antydan till carignanbläckighet som en följd av att strukturen blivit mindre rigid. Men när våg efter våg med blåbärsfrukt, kryddor och mineral väller fram är det svårt att vara kritisk. 91 poäng. Drick nu.

Luigi Pira Barbera d'Alba 2006

Fin, småmullig och oerhört ursprungstypisk barberanäsa med lakrits, björnbär, blåbär, vildhallon och svartvinbärsblad.

Mjuk och lätt i munnen med en nästan obefintlig attack. Ren och mineralig avslutning som på Pira-typiskt manér lämnar en ultratorr liten avskedskyss med markerad beska.

Drick nu. 89 poäng.

Château de Pez 2000

Förvånansvärt ungbärig och finstämd näsa med blåbär, plommon och lite kaffe. Inte den mest komplexa Bordeaux vi haft i våra glas men härligt ursprungstypisk och inbjudande.

I munnen är tanninerna kanske tyvärr lite frånvarande vilket förstärker intrycken av en något enkel, om än god, bordeaux. Avslutningen är ren, bärig och mineraligt välbalanserad. Det här är verkligen urtypen av lättdrucken bruksbordeaux.

Eftersom tanninstrukturen börjar krackelera kan vi inte gärna rekommendera längre lagring vilket är lite synd med tanke på att snoken fortfarande känns oförlöst. De kanske skulle de backa upp ryggraden med lite hårdare fatning? Eller minska ner den för Médoc ovanligt höga merlotandelen?

Loimer Spiegel Grüner Veltliner 2006

Härligt druvtypisk näsa med massor av grape, mineral, päron, vita blommor och lite kryddighet.

Men i munnen är den tyvärr lite spretig, beskan lite för väl tilltagen och framförallt något baktung. Den är faktiskt inte väsenskild från en småklumpig gewürztraminer. Vi mindes det här vinet som långt mycket bättre. Ikväll är det typ 92 poäng i snoken och 85 i munnen.

G.D. Vajra Langhe Freisa Kyè 2004

Det är ju inte varje dag man dricker Freisa. Men de smakprov vi fått under resor i Piemonte har varit trevliga viner som vi utan tvekan skulle kunna placera som bra Langhe Nebbiolo om vi fick dem blint. Att sen Parker kallat druvan för repugnant gör bara att vi blir mer sugna.

Näsan är ganska anonym men innehåller lite sottobosco och rostade nötter. Frukten lyser dock med sin frånvaro. I munnen får vi ett välbalanserat men blygt vin som slinker ner lätt utan att lämna några större avtryck. Men det innebär inte att det är dåligt, balansen är fint utförd och munkänslan är slank.

Sammanfattningsvis ett bra och småtrevligt vin men kanske inte något man går och trånar efter.

Domaine de la Côte de l'Ange 2001

Helt underbar grenachedominerad näsa med vildhallon, lakritsremmar, knallpulver, ljung och mineral. Ett elegant, moget vin med sniffvänlig komplexitet.

Munkänslan är läskande, syran fullt tillräcklig och strukturen anmärkningsvärd med tanke på åldern. Det här är riktigt bra grejer. Det finns visserligen, som så ofta i Châteauneuf, lite gröna toner i eftersmaken. Om man tycker de är störande eller ej är såklart individuellt men grönheten finns tvivelsutan där. För oss är det inga problem i just det här vinet, främst tack vare att det är helt torrt.

Summa summarum blir det en stor tumme upp för Côte de l'Ange.

Château Camensac 1996

Vi gillar baksideetiketter med mycket text. Camensac har en kortare essä på flaskans baksida där de beskriver Haut-Médoc som "joyau national" med rykte om sig att vara en "berceau des plus grands vin rouges du monde". Och sen lite info om 1855 och såklart ett konstaterande att Camensac tillhör denna lilla utvalda "élite".

Vi drar korken ur denna joyau för att skapa vår egen uppfattning. Mörk powernäsa med vinbär och en första glimt in i stallet. Riktigt bra. Man hajar exakt hur det här vinet måste doftat som ungt, spåren av grädde och kaffe finns fortfarande kvar.

I munnen tuff, sträv fortfarande ung. Årgångstypisk machokaraktär med tät cabernetfrukt och hög fyllighet. Tanninerna är välgjorda (om än inte velouté som etiketten påstår) och syran stringent. Vi blir faktiskt ordentligt överraskade över den höga kvaliteten och ångrar djupt att vi inte köpte fler flaskor (€16!) på Carrefours Foire Aux Vins hösten 2000.

Quenardel Special Club 1995

Väldigt utvecklad men fin näsa med gul frukt som för våra associationer till mogen chardonnay snarare än köttig Verzenay-pinot. Bra mineralitet som tyvärr känns lite skymd bakom de oxidativa tonerna. Nymalet kaffe. Övermogna gula plommon.

I munnen är mognaden inte lika påtaglig men de rökiga kaffetonerna finns där, liksom mogen chardonnayfrukt. Bra längd.

Vi har haft förmånen att dricka två andra riktigt bra 95:or senaste tiden (Krug och Audoin de Dampierre Prestige) och Quernadel SC bleknar tyvärr rejält i jämförelsen.

Drick upp idag!

Château Taillefer 2000

Urtjusig och härligt Pomerol-dekadent snok. Dock utan att ge avkall på seriositet eller klass. Grafit, mint och glansig mörk frukt. A beauty.

I munnen tät men absolut inte tung. Mörksöt frukt, nedsmälta tanniner och mineralpackad svans med fina syror. Det här är välgjort, snyggt och riktigt, riktigt gott.

Drick upp inom 5 år.