Mittemellan Florens och Siena, i hjärtat av Toscana, ligger byn Greve in Chianti. Den är definitivt värd ett besök och den kan också utgöra bas för utflykter till andra vinbyar i området.
I byn finns ett stort
enotek där man kan testa över 100 viner och ett tjugotal olivoljor. Vi fokuserade såklart på vinet men köpte också en flaska Fonterutoli olivolja.
En av de första vinerna vi provade var
Querciabella Chianti Classico 2005 som som vanligt visade sig vara en mycket bra chianti men den är sämre än tidigare årgångar vi provat. Det finns dock fat, röd torr chiantifrukt, lakrits och lite av den där blommiga kvaliteten som vi fann i Vigna del Sorbo några dagar tidigare.
Nästa Chianti för rakning var
Riecine Chianti Classico 2004 som för oss var en ny och riktigt trevlig bekantskap. En kryddig och fatig doft följdes av en välstrukturerad och körsbärsfruktig smak och en ganska sträv men ändå behaglig eftersmak. Gott!
Därefter var det dags för jätteproducenten Ruffinos
Vino Nobile Lodola Nuova 2004 som vi med lite lagring har uppskattat i tidigare årgångar. När den är ung är den alldaglig och enkel men blir oväntat bra med lite lagring. Fat, mörk frukt och en lite stram avslutning bjuder den hur som helst redan nu.
Efter att ha testat runt lite gick vi över till super tuscans. Först ut blev
Ornellaia 2005 som var riktigt bra. Det är en mix av 60% Cabernet Sauvignon uppblandad med de klassiska vapendragarna från Bordeaux dvs Merlot, Cabernet Franc och Petit Verdot. En dyr och komplex doft av blåbär, svarta vinbär, plommon, mineral och fat visade att det faktiskt gick att göra bra viner i Toscana 2005. I munnen kändes den fortfarande ung och outvecklad men det finns definitivt potential. Därefter gick vi över till det som visade sig vara dagens bästa vin,
Tignanello 2005. Trots att bordeauxdruvorna här bara utgör en mindre del i blandningen bredvid sangiovese känns det som minst lika mycket Médoc som Ornellaia. Doften är komplex, fatig och kommer bli riktigt stallig med åren. Smaken är halvfyllig men rik, körsbärssöt med höga syror och en underbar lång avslutning. Parker hade säkert sagt "a whopping 50+ seconds" eller något liknande... Tyvärr har vi inte testat 2004:an men den är ett säkert köp om vi springer på den liksom 2006 när den väl kommer!
Vi provade också två merlotbaserade viner mot varandra.
Avignonesi Desiderio 2005 är riktigt snyggt gjord, speciellt med tanke på den svåra årgången. Det första man slås av är de snygga faten som lämnat härliga och tydliga spår i form av mandelmassa och kanske lite bittermandel. Under finns en kompakt, bärig och glansig merlotfrukt med lite plommon och sous-bois, vad det nu kan heta på italienska? Stor applåd till Avignonesi!
Därefter fyllde vi en skvätt av den hyllade producenten Castello di Amas lika hyllade vin
l'Apparita 2004 i våra glas. Prislappen på €120 höjer ju ytterligare förväntningarna men vi tror inte att det var därför vi blev besvikna. Doften är, för att vara den här prisklassen, inte jättestor och det som kommer in i näsborrarna vittnar om att man skördat väldigt sent. En söt liköraktig doft som för tankarna till några av de enklare Pomeroler av årgång 2003 som vi testade under förra sommarens besök i Bordeaux. Det här är absolut inget dåligt vin men prislappen känns tramsig.
Totalt köpte vi tillsammans med våra vänner 40 flaskor vin och M frågade därför i kassan om de kunde tänka sig att ge oss rabatt. Utan att tveka drog de då direkt av 8% och det kändes verkligen som att man ganska lätt kan få rabatt här. Och det på redan från början ganska bra priser. Ett tips till alla som planerar en tripp till Greve!
Villa Cafaggio ligger i Panzano, Chiantis bästa vinby enligt våra näsor och munnar. Förutom ovanligt bra vanlig Chianti Classico i både standard- och riservatappning, gör de två IGT-viner, Cortaccio på 100% cabernet sauvignon och kvällens vin: San Martino på 100% sangiovese från tätplanterade stockar i Conca d'Oro som uppfostras 18 månader på nya barriquer från Alliers och Troncais.
