Domaine Paul Autard Châteauneuf-du-Pape Blanc 2001

I Sverige har julmusten länge varit en nagel i ögat på Coca-cola. En semihednisk dryck som lokalbefolkning föredrar framför läskeblasken nummer 1, åtminstone vid vissa tider på året.

Den skotska motsvarigheten till ögonnagel heter Irn-Bru och har producerats i Glasgow i över 100 år. Trots massiv marknadsföring från cola-jättarna fortsätter skottarna att älska sin lokala läsk. När McDonalds öppnade sin första restaurang i Skottland fanns inte Irn-Bru på menyn vilket givetvis ledde till demonstrationer och vilda protester som så småningom tvingade hamburgerjätten att ändra sig. Idag njuter många skottar Irn-Bru till sin BigMac.

Receptet på den skotska nationalläsken är hemligt, enbart två personer i hela världen känner till det. En av dessa är producentens Barrs styrelseordförande som en gång i månaden blandar ihop en batch av de hemliga ingredienserna i ett låst rum.

Så varför yrar vi om detta på en vinblogg? Jo, det är inte ovanligt att doften av just Irn-Bru är väldigt framträdande i främst söta viner. Ikväll känner vi den även väldigt starkt i ett torrt vin och det är förbluffande hur tydlig likheten är...

Domaine Paul Autard Châteauneuf-du-Pape Blanc 2001 (€30 på plats sommaren 2004) doftar alltså Irn-Bru men även saffran, blöt kalk, övermogen litchie och fatvanilj. Det är en intressant och komplex doft men kanske inte världens lättaste att matcha till mat.

I munnen är vinet gräddigt visköst och som vanligt för områdets vita är det problem med för platt syra. Godis- och frukttonerna från doften återkommer även i smaken och avslutningen är lite eldigt fet och fatbesk.

Det är svårt att ge ett rättvist omdöme om den här typen av viner. Komplext och intressant? Ja. Blir man sugen att dricka en flaska till inom kort? Nej.

Château de Vaudieu Blanc 2003

Château de Vaudieu Blanc 2003 doftar fatigt, örtigt och lite vitblommigt elegant, i alla fall för att vara vit châteauneuf. Doften är egen och komplex med citrus, melon, färsk timjan, fänkål och emsertabletter.

Kombinationen 85% grenache blanc och stekhet årgång gör att vi inte har några förhoppningar på syra och fräschör. Och visst blir det lite flabbigt men vinet är som tur är inte så fett och visköst som vi befarat. Istället ges en behaglig liten bitterhet och örtighet utrymme i munnen. Längden blir såklart lidande av den låga syran men eftersmaken känns ändå god med både mineral och nötiga mognadstoner.

Det är svårt att betygsätta ett sånt här vin. Som sniffsällskap är det väldigt härligt men i munnen är det inte lika roligt och det är lite svårt att kombinera med mat när syran är så låg.

Paul Autard Châteauneuf-du-Pape Blanc 2001

Vi köpte det här vinet på plats i Châteauneuf sommaren 2004 och fick då veta att det var jäst och lagrat på nya fat och att det var gjort på 100% roussane. Men enligt Paul Autards hemsida ska det vara en mix av lika delar roussane, grenache blanc och clairette. Åtminstone den nuvarande årgången. Antingen har Autard ändrat vinets komposition eller också blev vi felinformerade - vi får försöka oss på en gissning själva.

Framförallt clairette, men även grenache blanc, är kända både för låg syra och hög alkoholhalt. Det borde vara en bra ledtråd eftersom ambitiös och lågavkastad roussane faktiskt har riktigt bra syra. Vi minns vinet som distinkt blommigt i sin ungdom och det pekar mot 100% roussane. Men isåfall borde den ungdomliga fräschören nu ha ersatts med lite nötiga aromer istället. Dags att prova!

Paul Autard Châteauneuf-du-Pape Blanc 2001 har en vacker gyllene färg. Det absolut tydligaste doftintrycket är hjortron men det finns även smör, mineral, fat, fänkål, engelsk marmelad och färska rosor. Dessutom gör sig en oxiderad ton påmind.

Hjortronen återkommer väldigt tydligt även i smaken. Trots att syran är låg och viskositeten hög undviker vinet att bli tungt. Det är helt torrt och komplexiteten är riktigt hög. Eftersmaken är både intensiv och lång och avrundas med en marmeladaktig bitterhet. Gott!

Druvmixen då? Vi tippar på att det nog trots allt är en tredruveblandning. Den lite oxiderade tonen i näsan pekar på clairette och syran borde varit högre i ett vin på bara rousanne, i alla fall i den här prisklassen (30 euro). Men vi är såklart långt ifrån säkra...

PS

På hemsidan står det även "fermentation in new bats". Undrar om det är något nytt biodynamiskt påfund :)

DS

Domaine de la Presidente Châteauneuf-du-Pape Blanc Grands Classiques 2003

Vit châteauneuf är ett vin som vi tycker har lite oförtjänt dåligt rykte. Eller åtminstone inte ett lika bra rykte som det förtjänar. De bästa varianterna är komplexa, fylliga, rika viner som definitivt har tillräckligt med syra för att inte bli slappa i hullet. Och de är perfekta partners till exempelvis smörstekt fisk eller kyckling.

Domaine de la Presidente Châteauneuf-du-Pape Blanc Grands Classiques 2003 doftar först lite försiktigt och behöver någon timmes luftning för att släppa loss. Då kommer en fräscht blommig, elegant doft med mineral, aprikoser, pomerans, fatvanilj och brynt smör. I munnen är det örtkryddigt och lite visköst. Smakintrycken domineras av torkade aprikoser och faten är mer påtagliga än vad de var i doften. Eftersmaken är lite eldig och bjuder dessutom på en behaglig bitterhet.

Syran då? Helt ok. På egen hand eller till väl vald mat utgör den inga problem i det här vinet!