Rémi Jobard 2006 på Grappe

Igår var vi ett litet sällskap om 9 personer som fick fömånen att delta i en provning på Grappe ledd av Rémi Jobard himself tillsammans med Anna Wahlberg som importerar hans viner till Sverige.

Rémi gör ett mycket sympatiskt men lite lågmält intryck och berättade om sina viner med korta små inlägg på franska. Anna fyllde ut sina svenska översättningar med lite extra information här och där. För oss som fortfarande minns någon glosa från skolfranskan blev det en väldigt bra kombination.

Rémi har odlat helt ekologiskt sedan 2001 och kommer om några år även att få ange det på flaskorna. Årgång 2006 är den sista han tillverkat på fransk ek, från och med 2007 kommer han uteslutande att använda österrikisk ek eftersom han upplever att han med den kan åstadkomma oxygenation utan att få lika mycket ekighet. Och då ska man veta att hans viner idag knappast är några vaniljosande ekbomber.

Vi provade totalt 7 viner av årgång 2006 som samtliga kommer att lanseras på bolaget i augusti.

Rémi Jobard Bourgogne Blanc 2006 är gjord på druvor från fem små plättar som alla gränsar till AOC Meursault och kvaliteten är fantastisk. En mineraldriven chardonnayfrukt, päronsplitt, krispighet och massor av kritig mineral. Vi har aldrig druckit en bättre vit basbourgogne. För några veckor sedan blev vi på Rolfs kök bjudna på detta vin av årgång 2005 efter att vi först delat på en flaska av hans Les Genevrières 1er Cru 2002 och upplevde även i den konkurrensen att vinet är otroligt bra.

Rémi Jobard Sous la Velle 2006 har i likhet med alla Jobards Meursaulter fått 10% ny ek i 1 år. Den kommer att vara dubbelt så dyr (359 kr) som Bourgogne Blanc och är också bättre. Den ger ifrån sig än mer mineral, gråpäron och citrus är basbourgognen och har en ännu högre syra.

Rémi Jobard En Luraule 2006 blir ytterligare tre tior dyrare (386kr) och är mer utvecklad i doften. Men i munnen kommer den mycket höga syran och skär som en kniv. Salivkörtlarna i kinderna får jobba för högtryck och eftersmaken är mycket lång. Gott!

Rémi Jobard Les Chevalières 2006 är gjord på stockar planterade 1940. Varför Rémi inte vill skriva ut Viellies Vignes på etiketten får vi inte någon klarhet i. Doften är återigen mineraldriven med komplex chardonnayfrukt, päron, citrus och äppeljuicekoncentrat. Syran är underbart hög och eftersmaken klingar länge i munnen.

Rémi Jobard Le Poruzot Dessus 1er Cru 2006 kommer kosta 519 kr på systembolaget. Känns fortfarande väldigt ungt och lite knutet. Med risk för att bli tjatig finns återigen mycket mineral och krita i doften. I munnen kan man ana den stora och ännu oförlösta kapaciteten hos detta vin.

Rémi Jobard Les Genevrières 1er Cru 2006 är också ungt men känns kanske som snäppet sämre än föregående vin. Lite vulkat gummi kan skymtas i doften under all krita.

Rémi Jobard Les Charmes 1er Cru 2006 är sista vinet och kanske kvällens bästa. Mycket citrus i doften, päron, gröna äpplen och krita. Där finns också en svag nötighet eller rökighet. I munnen är det otroligt intensivt och återigen forsar saliven i kinderna. Vår gissning är att detta är vinet med störst lagringspotential.

Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig och bra provning där Les Charmes och Les Chevalières kändes bäst. Eftersom 2006 inte är någon utpräglad lagringsårgång kommer vi satsa på att köpa Bourgogne Blanc och kanske någon enstaka Les Charmes på släppet i augusti.

Domaine de Marcoux 1995

Efter att den fått en lång och skön vila i källaren plockade vi häromdagen upp en Châteauneuf som jag fick i present av Anna K och Anna S på mitt exöl på kåren på KTH. Enligt vårt Excelvinkällarark kostade den 187 kr på Systembolaget i december 1997 och har alltså motstått lystna blickar i över ett decennium.

Domaine de Marcoux sköttes fram till slutet av 90-talet av Phillipe Armenier som hyste en stark tro på biodynamisk odling och annat hokus-pokus. Efter att han lämnat Frankrike tog hans systrar, Catherine och Sofie, över produktionen. De har fortsatt att odla vin med ekologiska metoder och med extremt goda resultat.

Domaine de Marcoux 1995 har en underbar, stor, komplex Grenachedriven doft av röd frukt, hallonkarameller, läder och pinotlika inslag. En fantastisk doftupplevelse skapad av gamla stockar, föredömligt låg avkastning och ett mycket skickligt och traditionellt vinmakande.

Smaken håller för allt vad doften lovar. Den är intensiv och välbehållen och innehåller massor av röd söt frukt, vildhallon och är i perfekt balans. De söta lena tanninerna och syran bär eftersmaken länge, länge och man kommer på sig själv med att bara sitta och tugga saliven långt efter att vinet är svalt.

Val Sotillo Reserva 1990

För drygt 3 år sedan öppnade vi en Val Sotillo Reserva 1989 och den lämnade otroligt starka minnen från en kväll som erbjöd konkurrens från andra storheter som exempelvis Cuvée Sir Winston Churchill 1990.

Nu hade turen kommit till årgång 1990 som legat i vår källare sedan maj 1998. Vid inköp kostade den 159 kr och tipset om dess storhet kom från Allt om Mat och vins stora genomgång av hela Systembolagets sortiment.

Val Sotillo Reserva 1990 från Bodegas Ismael Arroyo har en vacker tegelröd färg. Doften är komplex och mogen med toner av läder, dillkronor, fat och svamp. Smaken är välbalanserad, mogen och möjligen snäppet sämre än 89:an. Det finns dock inte tillstymmelse till ålderskrämpor i vinet och jag skulle inte tveka att köpa ännu äldre årgångar än såhär om möjligheten fanns.

Den händer mycket som jag inte förstår i det moderna Spanien och då tänker jag främst på överekade, gummidoftande Prioratoviner och dess följeslagare. Men Ribera del Duero sticker ut som ett område som fortfarande erbjuder klassiska vinupplevelser av rang. Och trots det (eller tack vare det?) går det fortfarande att hitta superfynd från flera olika producenter i området.