Vin nummer 1
Mogen brunröd kant. Men tät och ogenomtränlig.
Mogen färg, ung doft?! Mejeri. Syrah. Smör/rollokola/vanilj. Rhône. Lite stallig pissighet. Modern Bordeaux -04? Nej, men Frankrike. Mörka bär och hårdrostade fat. Väldigt ung. Örtighet och garrigue. Rökt kött. Duktigt sträv. Kraftpaket. Ung. Mörka bär. Slank och välgjord men behöver lång lagring för att balanseras. Riktigt bra längd. Imponerande bra med lite luftning.
Slutsats: Vinner mycket på första timmens luftning. Härlig kombination av kraft och ung strävhet utan att kännas överdrivet. Svårgissat. Men jag måste ju gissa: Côte-Rôtie från 2005?
Vin nummer 2
Ljusare med lite rödbruna kanter.
Italien. Toscana. Dyra, försiktigt rostade fat. Trälim, mint, kakao och mjökchoklad från faten. Körsbär och plommon. Sträv och lite ekbesk. Slank. Mer fattanniner än skaltanniner. Känns som riktigt bra chianti men syran är för låg. Underbar doft men sämre i munnen.
Slutsats: Måste vara Toscana men känns inte som Maremma och absolut inte som Brunello. Det enda som inte är stämmer för en bra Chianti Classico är syran. Faten triggar nån referens till Mazzei så, i brist på bättre, en gissning på Castello di Fonterutoli 2004 trots att kvaliteten känns lite för låg liksom syran.
Facit
Vin nr 1: Odoardi Vigna Garrone 2004 från Scavigna DOC gjord på 80% gaglioppo, 10% nerello, 5% cabernet franc, 3% cabernet sauvignon och 2% merlot. 92 Parkerpoäng. Tre bicchieri (inte det vanligaste för vin från Kalabrien!)
Vin nr 2: Castello di Bossi Girolamo 2003 från Toscana IGT gjord på 100% merlot. 91 från Parker och 88 från WS. Due bicchieri rosso.
Slutsats
Blindprovning är svårt! Att inte sätta gaglioppo känns dock försvarbart. Men det är svårt att hävda att Côte-Rôtie var riktigt nära.
På vin nr 2 satt Toscana direkt men att blanda ihop merlot och sangiovese känns inte superbegåvat, även om lång fatlagring kanske suddar ut skillnaderna litegrann. Den lite lägre syran borde dock ha lett tankarna till merlot.
