Schäfer-Frölich Felseneck Riesling Spätlese 2009

Fläder, mineral och ljusa honungstoner. Efter några timmar slinker en liten antydan av vulkat gummi fram.

En försiktig bikarbonatig sprits lyfter fram smaker av honungspastill och fläder. Sötman är påtaglig och i våra munnar är det här mer halvsött än halvtorrt. Det är egentligen bara den lilla gummitonen som hindrar detta från att kunna extraknäcka som typ en bättre moscato d'Asti.

Avslutningen är riktigt härlig med en sötma som hålls i schack av mineral och fin syra. 87 poäng.

Schäfer-Frölich Felsenberg Riesling GG 2007

Det har de senaste åren varit ganska mycket buzz runt Schäfer-Frölich från byn Bockenau i Nahe. Främst beror det på den enorma kvalitetshöjning de genomgått efter att Tim Frölich tog över som ansvarig vinmakare i mitten av 90-talet. Sedan dess har kvaliteten målmedvetet höjts kontinuerligt och Tim anser själv att 2007 är den främsta årgång som han hittills producerat.

Schäfer-Frölichs 1,5 hektar i vingården Felsenberg, ett Erste Lage i byn Schloßböckelheim, köptes in för bara några år sedan. Det är en mycket brant och solexponerad sydsluttning, på vissa ställen lutar det mer än 45°! Jordmånen är vulkaniskt mörk och mineralrik med ett översta skikt av småsten som värmer rankorna om natten.

Det fräser när vi slår vinet på karaff och det ser nästan ut som om vi hällt upp grumlig äppelmust när koldioxiden förångas ur vinet. Efter någon timme börjar vi prova och då har all spritsighet försvunnit.

Schäfer-Frölich Felsenberg Riesling GG 2007 (369 kr) doftar helt oemotståndligt från första sniffen! Utöver en bedövande mineralitet stiger ungdomliga pärontoner, vita vinbär och vita blommor upp ur glaset. Det finns ingen gul tropisk frukt, inga gröna toner och ingen petroleum men doften känns ändå typisk för tysk riesling.

I munnen är mineralerna om möjligt ännu mer framträdande och det slår nästan över mot beska, precis som det kan göra i svenska vildostron. Smaken är helt torr men ändå rik och väldigt elegant. Balansen och texturen är bland det bästa vi upplevt i en tysk riesling.

Det här är olidligt gott redan nu men kommer att bli ännu bättre med några års lagring. Finns det någon bättre torr riesling på bolaget just nu?

Keller Riesling von der Fels 2008

Av alla rapporter att dömma verkar 2008 generellt sett inte kunna matcha 2007 rent kvalitetsmässigt i Rheinhessen. Men Kellers ingångsrieseling är en så stor favorit hos oss att vi inte tvekar att handla även utanför toppårgångarna.

Keller Riesling von der Fels 2008 (239 kr) doftar lite mer utvecklat än vi förväntat oss med 2007:ans purunga näsa i hyfsat färskt minne. Man kan inte låta bli att bara sitta och njutningssniffa på den mineralstinna och druvtypiska doften. Vi älskar visserligen champagne men frågan är om inte tysk riesling är världens mest aptitretande vin?

I munnen är kärnan av gul sorbetaktig tropisk frukt på plats men kanske med lite mindre volym än vid bättre årgångar. Det spelar dock ingen roll. Syra och mineral sitter där de ska och avslutningen är ljuvligt lång, lite vaxig och stilren.

Vi faller helt pladask för det här vinet och undrar om vi inte var lite för snåla i poängsättningen förra året. Det finns 100 flarror kvar på passagen och vi kommer köpa några av dem för konsumtion under vintern i väntan på att 2007:orna ska mogna till sig.

Keller Riesling von der Fels 2007

Weingut Keller i Flörsheim-Dalsheim har ett grundmurat kvalitetsrykte som en av Tysklands främsta vinproducenter. Kvällens vin är gjort på unga stockar från firmans Grosses Gewächs-klassade vingårdar. I praktiken kan man således betrakta det som ett andravin.

Keller Riesling von der Fels 2007 (239 kr) doftar busungt av jäst och bakpulver och så klart massor av mineral. Även en grön ton av slanggurka bidrar till det unga intrycket. Men det finns också en lovande gul kärna av ananas och mango som bådar väldigt gott inför framtiden. Med stigande temperatur kommer lite bivax och skvallrar ytterligare om vad som komma skall.

I munnen är spritsigheten tydlig och syran som en nyvässad blankpolerad kolstålskniv. Den gula tropiska frukten finns också men skulle gärna få ta mer plats. Och det kommer den förmodligen också att göra om några år.

Vinets påtagliga ungdom förvånar oss lite, det är ju ändå redan två år, men kanske är det ett gott tecken? Det gör dock att vi har svårt att idag bedöma potentialen. Slutsatsen för oss blir att vi får vänta och se. Vi kommer inte dra korken ur någon mer av Kellers viner från 2007 förrän tidigast om två år.

Georg Breuer Berg Rottland 2007

Vi handlade rätt mycket Breuer 2007 på släppet i juni och ikväll är det dags att för första gången testa det vi köpt. Valet faller på Berg Rottland som numera kostar häftiga 339 kr.

Georg Breuer Berg Rottland 2007 doftar ungt och friskt med mer fruktighet än vi förväntat oss. Vi får massor med mineral, citrus, ljunghonung och en grön ton som påminner om gurka eller rentutav gräs.

I munnen är vinets ungdom ännu tydligare. Det finns fortfarande en förnimbar sprits och munkänslan är stram och uppfostrande. Det smakar syrligt av citrus, mineral och gul persika. Och med lite luft och högre temperatur börjar vi ana en framväxande kärna av söt tropisk frukt. Gott!

Vi har inga problem av att njuta det här vinet redan idag även om 3-4 år på rygg förmodligen skulle göra det väldigt gott. Men prislappen börjar bli en kvarnsten runt halsen, i segmentet vita viner för 3-400 kr finns det mycket gott att välja på. Och ska man skolka från jobbet för att köa på ett bolagssläpp vill man kanske få lite mer prisvärde än såhär.

PS Fler intryck här och här! DS

Domaene Gobelsburg Riesling 2008

Domaene Gobelsburg Riesling 2008 har en ungdomligt ljust gul färg och lite synlig sprits. Doften är väldigt fruktig med inslag av skumbanan, fläder och honungsmelon.

Smaken är frisk, ren och innehåller både honung och honungsmelon, fläder och lite mineral. Längden är bra för klassen och den har riktigt bra syra.

En god och trevlig basriesling som gjord för heta sommardagar som denna!

Georg Breuer Riesling Sauvage 2007

Georg Breuer Riesling Sauvage 2007 doftar ungt, rent och fräscht av päron, lime och slanggurka. Doften innehåller även en hel del mineral som ger en aptitretande och för prisklassen relativt hög elegans.

I munnen byts limetonerna mot grape på grund av en försiktig bitterhet och doftens päron smakar mer som gröna äpplen. Elegansen känns inte alls lika hög, vinet är betydligt mer fruktdrivet och publikfriande i smaken. Men det stora problemet är att vi definitivt vill ha mer syra i en tysk riesling än såhär.

Varför gör inte Breuer ett bättre ingångsvin en årgång som 2007? Det har visserligen inga problem att försvara sin prislapp på 115 kr men en producent med Breuers svansföring borde kunna leverera mycket mer. Och det skulle göra underverk för både varumärket och för köpviljan av deras övriga viner.

J.L. Wolf Ungeheuer Riesling 2001

J.L Wolf grundades redan 1756 men togs över av Dr Loosen 1996. Ungeheuer är en växtplats i Pfalz som ger kraftiga och lagringsdugliga rieslingviner. Toppårgången 2001 gav fylliga viner med hög syra och det är inte utan förväntningar som vi drar korken...

J.L. Wolf Ungeheuer Riesling 2001 doftar fortfarande ungt och några petroleumtoner har inte börjat visa sig ännu. Istället förför den med en mineralpackad och blommig doft som även innehåller lime, slanggurka, honungsmelon och päron. Kanon.

Smaken är helt torr, fyllig och elegant och tonerna av honungsmelon och lime återkommer även här. Koncentrationen är riktigt bra och i kombination med underbara syror blir eftersmaken lång, äpplig, ren och intensiv. Ett otroligt bra vin!

Trimbach Riesling 2006

Ikväll hade vi tänkt äta old school: torskrygg med pressad potatis, gröna ärtor och en beurre blanc. Men tack vare ett spontanköp i fiskdisken blir det även lite raw school till förrätt - japanska jätteostron. Borde funka rätt bra med riesling.

Trimbach Riesling 2006 har en utvecklad doft av aprikos, honung, grape, lime och färska champinjoner. Rieslingkaraktären är tydlig och man kan ana en begynnande petroleumton. Bra gjort i en svår årgång!

Smaken känns lite enklare än doften men är helt torr med bra syra och ett behaglig mineraldrivet avslut. Det här är en riktigt god och väldigt prisvärd riesling även i denna årgång.

Ostronen då? Helt ok även om storleken nästan blir besvärande. Man får tugga bra länge innan det känns dags att svälja och de är lite åt det träiga snarare än det smöriga hållet.

Domaine Baumann Riesling Schoenenbourg Grand Cru 1998

Efter den halvblinda Bourgogneprovningen byter vi distrikt för att hitta ett vin som passar till förrätten som är snittar med röra på forellrom, färsk dill och bakad aubergine. Redan igår bestämde vi oss för att ta vad som måste vara en av världens mest otympliga flaskor, en magnum från Alsace. Det känns som att den är minst en halvmeter hög och den går precis in på tvärsen i kylskåpet.

Domaine Baumann är en relativt okänd familjeproducent från den desto mer kända byn Riquewihr. De förfogar över mark i byns bägge Grand Cruer. Det är dels Sporen (där de odlar Gewürztraminer) och den minst sagt legendariska Schoenenbourg vars terroir möjliggör fantastiska Rieslingviner. Denna cru ligger direkt norr och nordöst om Riquewihr och täcker en yta på över 50 hektar.

Förr torr Riesling var 1998 ett perfekt år som ingen årgång sedan dess har kunnat matcha. Man får gå tillbaka till det varma 1990 för att hitta en utmanare.

Domaine Baumann Riesling Schoenenbourg Grand Cru 1998 (magnum) är vackert gyllengul i färgen. Doften är mycket stor, komplex och lite myskkryddig. Bensinen ligger väldigt försiktigt i bakgrunden och doften är snarare sötfruktig än mogen. Det doftar helt klart senskördat men på etiketten nämns inte någon vendage tardive. Det kanske bara är den stora årgången som talar.

I munnen är vinet fylligt och visköst. Det smakar mineral och syrliga gröna limekarameller. De 10 åren i den otympliga flaskan har satt förvånansvärt lite spår i vinet som fortfarande är fruktdrivet och friskt. Eftersmaken domineras av lime, mineral och den där känslan man får när näsan säger sött och tungan säger torrt. Det här är riktigt, riktigt gott!

Det är befriande att dricka Alsaceriesling av den här kvaliteten och i den här stilen. De utgör en skön kontrast till de karikatyrviner som är omöjliga att passa till mat på grund av en alltför genomträngande petroleumkaraktär. Just det problemet har gjort att vi ofta drar korken lite för tidigt på våra Alsaceflaskor. Med tanke på hur diskret och elegant bensintonen var ikväll borde vi kanske försökt hålla oss några år till och därmed få lite mer mognad. Men å andra sidan var det ju fantastiskt gott redan nu!