Elio Altare Langhe Rosso Larigi 2006

Toppbarbera från toppårgång och topproducent. Elio fatar det här vinet lite väl hårt för vår smak men det är ändå en eknivå under exempelvis Bricco dell'Uccellone. Och som vanligt med Altares viner lyser druvkaraktären ändå igenom väldigt tydligt och vi får nästan en överdos av mörk och komplex barberafrukt. Vinet är inte så hårt extraherat som man skulle kunna tro men i övrigt är det som förväntat med fantastiska syror och tät men lätt mörkfrukt i senskördad och lite alkoholeldig stil. Vi gillar det här riktigt mycket men den svenska prislappen på 800 spänn gör att det inte kommer bli regelbunden konsumtion framöver.

Gatinois 2000

Sensationellt bra i näsan och minst ett kvalitetssteg upp från Diebolt -99 igår. Som vanligt är årgångsbubblet från Gatinois inte lika rödäppligt och Aÿ-rustikt som Brut Réserve utan mer av gula äpplen och framför allt mineral. Det här är den bästa årgångs-Gatinois vi druckit. När temperaturen stiger i glasen får vi nästan känslan att M. Cheval dragit i lite extra på dosagen. Eller också är det bara årgången som talar. Mognadsmässigt har det här vinet minst 5 år kvar på toppen.

Diebolt-Vallois 1999

Mer utvecklad än vi trott och på ett sätt i en lite tråkig mellanfas. Diebolts blommiga och mineralpackade fräschör har försvunnit och vi har inte hunnit komma in i slutfasen med saffran och brynt smör. Men den är småtrevlig och god och tar slut rätt fort...

Quintarelli Valpolicella Classico Superiore 2001

Fy fan va bra det här är. Vi reserverar en plats på årets topp 10-lista redan nu. Endast obetydligt sämre än den legendariska 97:an. Näsan bjuder på Guiseppes patenterade boysenbär i kåda™, helt oemotståndligt. I munnen slår alkoholen såklart igenom (man kan inte maskera 15%) men i kombination med ost är det inget som stör. Speciellt inte när den backas av perfekt balanserad fruktsötma, härligt fräscha syror, magisk textur och en elegant komplexitet. Det finns ingen Amarone från annan producent i bolagets ordiniarie som är såhär bra. Har ni exempelvis tänkt köpa överskattad och grönsöt Masi Costasera så tänk om. Köp Quintarelli istället och få en hundring över till en bit god parmesan. Drick nu-2016.

Monsanto Riserva 2007

Det här vinet har förekommit frekvent på vårt middagsbord under 2011. Åtminstone en låda är tömd. Vi har upplevt en viss flaskvariation men när alla flaskor ligger i spannet bra-sjukt bra så kan vi leva med det. Bärig och lite murrig, übertraditionell chianti som kommer fortsätta ligga på topp i många år till. Vi behöver fylla på källaren igen.

Piaggia Il Sasso 2008

Härlig, modern och fatig toskanadoft som svävar högt över sitt pris. I munnen är den nästan lite söt på grenache-vis med toner av viol, körsbär och choklad. Krämig textur. Riktigt mycket vin för pengarna. Spara minst 4 år för maximal njutning.

Domenico Clerico Visadì Dolcetto 2009

Seriös och annorlunda Dolcetto. Elegant snarare än bärig doft och en matvänlig, lagringspockande struktur. Inte den mest fruktpackade dolcetton i marknaden men kanske den mest ambitiösa. Gillar man stilen, vilket vi gör, är detta en fullträff.

Braida Il Bacialé 2008

Enkel men småtrevlig doft som för tankarna till sydfranskt bondtjut. Bärig och kanske något gles i munnen. Står upp för sitt pris men vi hajar inte riktigt tanken med detta vin. Vad är USPen? Barbera och Pinot Noir lyser igenom, Cab och Merlot står inte att finna i våra näsor.

Avignonesi Vino Nobile di Montepulciano 2001

Begynnande mognad med imponerande aristokratisk struktur i traditionell stil. Overkligt bra för priset. Avignonesi framstår alltmer som ledaren i Montepulciano med Poliziano och Boscarelli snäppet efter. Drickfönster nu-2016.

Piper Heidsieck Brut NV

Enkel men korrekt. Står upp väl mot andra hus i klassen under 300 spänn. Faller samman något vid högre temperatur.