Gatinois 2000

Sensationellt bra i näsan och minst ett kvalitetssteg upp från Diebolt -99 igår. Som vanligt är årgångsbubblet från Gatinois inte lika rödäppligt och Aÿ-rustikt som Brut Réserve utan mer av gula äpplen och framför allt mineral. Det här är den bästa årgångs-Gatinois vi druckit. När temperaturen stiger i glasen får vi nästan känslan att M. Cheval dragit i lite extra på dosagen. Eller också är det bara årgången som talar. Mognadsmässigt har det här vinet minst 5 år kvar på toppen.

Diebolt-Vallois 1999

Mer utvecklad än vi trott och på ett sätt i en lite tråkig mellanfas. Diebolts blommiga och mineralpackade fräschör har försvunnit och vi har inte hunnit komma in i slutfasen med saffran och brynt smör. Men den är småtrevlig och god och tar slut rätt fort...

Quintarelli Valpolicella Classico Superiore 2001

Fy fan va bra det här är. Vi reserverar en plats på årets topp 10-lista redan nu. Endast obetydligt sämre än den legendariska 97:an. Näsan bjuder på Guiseppes patenterade boysenbär i kåda™, helt oemotståndligt. I munnen slår alkoholen såklart igenom (man kan inte maskera 15%) men i kombination med ost är det inget som stör. Speciellt inte när den backas av perfekt balanserad fruktsötma, härligt fräscha syror, magisk textur och en elegant komplexitet. Det finns ingen Amarone från annan producent i bolagets ordiniarie som är såhär bra. Har ni exempelvis tänkt köpa överskattad och grönsöt Masi Costasera så tänk om. Köp Quintarelli istället och få en hundring över till en bit god parmesan. Drick nu-2016.

Monsanto Riserva 2007

Det här vinet har förekommit frekvent på vårt middagsbord under 2011. Åtminstone en låda är tömd. Vi har upplevt en viss flaskvariation men när alla flaskor ligger i spannet bra-sjukt bra så kan vi leva med det. Bärig och lite murrig, übertraditionell chianti som kommer fortsätta ligga på topp i många år till. Vi behöver fylla på källaren igen.

Piaggia Il Sasso 2008

Härlig, modern och fatig toskanadoft som svävar högt över sitt pris. I munnen är den nästan lite söt på grenache-vis med toner av viol, körsbär och choklad. Krämig textur. Riktigt mycket vin för pengarna. Spara minst 4 år för maximal njutning.

Domenico Clerico Visadì Dolcetto 2009

Seriös och annorlunda Dolcetto. Elegant snarare än bärig doft och en matvänlig, lagringspockande struktur. Inte den mest fruktpackade dolcetton i marknaden men kanske den mest ambitiösa. Gillar man stilen, vilket vi gör, är detta en fullträff.

Braida Il Bacialé 2008

Enkel men småtrevlig doft som för tankarna till sydfranskt bondtjut. Bärig och kanske något gles i munnen. Står upp för sitt pris men vi hajar inte riktigt tanken med detta vin. Vad är USPen? Barbera och Pinot Noir lyser igenom, Cab och Merlot står inte att finna i våra näsor.

Avignonesi Vino Nobile di Montepulciano 2001

Begynnande mognad med imponerande aristokratisk struktur i traditionell stil. Overkligt bra för priset. Avignonesi framstår alltmer som ledaren i Montepulciano med Poliziano och Boscarelli snäppet efter. Drickfönster nu-2016.

Piper Heidsieck Brut NV

Enkel men korrekt. Står upp väl mot andra hus i klassen under 300 spänn. Faller samman något vid högre temperatur.

DRC La Tâche 2002

DRC-premiär för oss och det sker på lilla bykrogen Pot d'Etain som ligger lägligt på vår väg till Paris från rivieran. Vi äter en liten avsmakningsmeny och dricker enbart Evian till de första rätterna medan vinet luftas i karaffen. Hotellägaren har svårt att dölja sin förtjusning över att få hämta det här vinet i källaren.

Domaine de la Romanée-Conti La Tâche 2002 är inledningsvis inte jättestor i doften trots över en timme i karaff. Under kvällen växer näsan och är klart bäst den sista timmen. Det finns lite mognad i den kryddiga och underbart komplexa doften med bark, mineral, rök, njure och härligt ren röd pinot-frukt.

I munnen uppvisar vinet en tightare tanninstruktur än vi trott. Och som gammal sensoriker kan man dessutom konstatera att det är ytterst få rödviner som har en såhär hög syra. Det blir således ett ganska astringerande vin men eftersom frukten är tät och tanninerna högkvalitativa ger vi ingen anmärkning på drickbarheten :)

Smakmässigt är det mineralpackade röda bär som gäller, uppbackat av lite rökiga fat, kryddor och mera njure. Den höga syran gör också att tankarna går mot röda vinbär och kanske lite lingon. Otrolig elegans.

Ett perfekt rosastekt duvbröst i lite sky landar på våra tallrikar och vinet visar nu sin verkliga storhet.

Recept på orgiastisk njutning:

1. Ta en bit mjällt duvbröst på gaffeln

2. Smek runt det i skyn

3. Stoppa in i munnen och tugga sakta.

4. När safterna och sältan från köttet hamnar i munnen - ta en sipp fermenterad pinot-juice.

5. Blunda, stöna och njut.