Château Chambert-Marbuzet 2005

Mintdominerad och lite småbullrig. Saknar den där härliga mogna och rena frukten som kännetecknar nästan alla bättre bordeauxviner från 2005. Istället bjuds mycket ek och svartvinbärsbuske.

I munnen fortsätter de lite spretiga och enkla intrycken. Mörk frukt, grovhuggen ek och lite jordighet. Kort och ekbesk avslutning. En besvikelse. Drick inom 5 år. 86 poäng.

Prunotto Barolo 2000

En väldigt försiktig och blyg näsa möter oss trots någon timme i karaff. Strimmor av lakrits och lite blyga violer backas upp av röd fin frukt. Lite läder och vediga kryddor skvallrar om vinets ålder.

I munnen är vinet lätt och balansen väl utförd men trots det är det här inget som får oss att gå igång. Det är felfritt och har sina kvaliteter med det känns verkligen som en kommersiell instegsbarolo utan någon riktig själ. Mellanmjölk från Piemonte.

89 poäng. Drick upp inom 4 år.

Schäfer-Frölich Felseneck Riesling Spätlese 2009

Fläder, mineral och ljusa honungstoner. Efter några timmar slinker en liten antydan av vulkat gummi fram.

En försiktig bikarbonatig sprits lyfter fram smaker av honungspastill och fläder. Sötman är påtaglig och i våra munnar är det här mer halvsött än halvtorrt. Det är egentligen bara den lilla gummitonen som hindrar detta från att kunna extraknäcka som typ en bättre moscato d'Asti.

Avslutningen är riktigt härlig med en sötma som hålls i schack av mineral och fin syra. 87 poäng.

Benanti Etna Rosso Rovittello 2001

Kryddig doft med torkade körsbär, lite nagellack, sandelträ, svart mineral och våt blomjord.

I munnen välstrukturerat, något eldigt med torkad frukt, fat och fin balans. Doftens våta blomjorden kommer i munnen tillbaka i form av en höstig lövhög.

Vi har tidigare blivit enormt imponerade av denna firmas toppvin, Serra della Contessa. Kvällens flaska spelar definitivt inte i samma liga men är ändå väldigt god i sin speciella och intressanta stil.

91 poäng. Drick nu.

Leon Barral Jadis 2005

Det var ett tag sedan vi drack Jadis -05 och det känns härligt att återigen få sätta skruven i korken.

Doften är inget mindre än sensationell med sina rena blåbärstoner och flintrök. De äppliga och barrskogigt gröna tonerna som fanns för några år sedan står inte längre att finna.

Vi har nog druckit Barral 20 gånger de senaste åren utan att stöta på en defekt butelj. Antingen har vi haft tur eller också är lågsvavlade viner inte så instabila så länge källaren är sval och mörk.

I munnen märks vinets ålder och man kan kanske börja ana en antydan till carignanbläckighet som en följd av att strukturen blivit mindre rigid. Men när våg efter våg med blåbärsfrukt, kryddor och mineral väller fram är det svårt att vara kritisk. 91 poäng. Drick nu.

Luigi Pira Barbera d'Alba 2006

Fin, småmullig och oerhört ursprungstypisk barberanäsa med lakrits, björnbär, blåbär, vildhallon och svartvinbärsblad.

Mjuk och lätt i munnen med en nästan obefintlig attack. Ren och mineralig avslutning som på Pira-typiskt manér lämnar en ultratorr liten avskedskyss med markerad beska.

Drick nu. 89 poäng.

Château de Pez 2000

Förvånansvärt ungbärig och finstämd näsa med blåbär, plommon och lite kaffe. Inte den mest komplexa Bordeaux vi haft i våra glas men härligt ursprungstypisk och inbjudande.

I munnen är tanninerna kanske tyvärr lite frånvarande vilket förstärker intrycken av en något enkel, om än god, bordeaux. Avslutningen är ren, bärig och mineraligt välbalanserad. Det här är verkligen urtypen av lättdrucken bruksbordeaux.

Eftersom tanninstrukturen börjar krackelera kan vi inte gärna rekommendera längre lagring vilket är lite synd med tanke på att snoken fortfarande känns oförlöst. De kanske skulle de backa upp ryggraden med lite hårdare fatning? Eller minska ner den för Médoc ovanligt höga merlotandelen?

Loimer Spiegel Grüner Veltliner 2006

Härligt druvtypisk näsa med massor av grape, mineral, päron, vita blommor och lite kryddighet.

Men i munnen är den tyvärr lite spretig, beskan lite för väl tilltagen och framförallt något baktung. Den är faktiskt inte väsenskild från en småklumpig gewürztraminer. Vi mindes det här vinet som långt mycket bättre. Ikväll är det typ 92 poäng i snoken och 85 i munnen.

G.D. Vajra Langhe Freisa Kyè 2004

Det är ju inte varje dag man dricker Freisa. Men de smakprov vi fått under resor i Piemonte har varit trevliga viner som vi utan tvekan skulle kunna placera som bra Langhe Nebbiolo om vi fick dem blint. Att sen Parker kallat druvan för repugnant gör bara att vi blir mer sugna.

Näsan är ganska anonym men innehåller lite sottobosco och rostade nötter. Frukten lyser dock med sin frånvaro. I munnen får vi ett välbalanserat men blygt vin som slinker ner lätt utan att lämna några större avtryck. Men det innebär inte att det är dåligt, balansen är fint utförd och munkänslan är slank.

Sammanfattningsvis ett bra och småtrevligt vin men kanske inte något man går och trånar efter.

Domaine de la Côte de l'Ange 2001

Helt underbar grenachedominerad näsa med vildhallon, lakritsremmar, knallpulver, ljung och mineral. Ett elegant, moget vin med sniffvänlig komplexitet.

Munkänslan är läskande, syran fullt tillräcklig och strukturen anmärkningsvärd med tanke på åldern. Det här är riktigt bra grejer. Det finns visserligen, som så ofta i Châteauneuf, lite gröna toner i eftersmaken. Om man tycker de är störande eller ej är såklart individuellt men grönheten finns tvivelsutan där. För oss är det inga problem i just det här vinet, främst tack vare att det är helt torrt.

Summa summarum blir det en stor tumme upp för Côte de l'Ange.