Egly-Ouriet Les Vignes de Vrigny NV

Egly-Ouriet är en av många små odlare i champagne som nått kultstatus de senaste åren. Med låga uttag, ambitiöst vinmakeri, bra terroir och jäsning på barriquer har Francis Egly och hans far Michel etablerat sin champagne som den bästa från Ambonnay i hård konkurrens med René-Henri Coutier. Dessa två odlare delar ambitionen och spetskompetensen men har ändå väldigt olika profil. Egly-Ouriet är mer kommersiell (i en positiv bemärkelse), Coutier mer jordnära - också i en positiv bemärkelse. Skillnaderna är tydliga i allt från prissättning till utformning av etiketter och marknadsföring.

Egly-Ouriets viner genomgår varken klarning eller filtrering, får låg dosage och svavlas väldigt försiktigt. Francis och Michel bedriver inte ett renodlat ekologiskt jordbruk men har de senaste åren försökt minimera användandet av pesticider, fungicider och andra gifter. Och de har aldrig använt sig av gadoux i sina vingårdar. I dag är väl detta dårskap ett avslutat kapitel men förr i tiden spreds sopor från Paris i vingårdarna som gödsel!

Tyvärr har även Robert Parker fått upp ögonen för Egly-Ouriet vilket har gjort att priserna har stuckit iväg litegrann. Han har väl i och för sig väldigt lite cred i champagne men givetvis påverkar hans uppskattning priserna ändå. Vår egen Richard Juhlin måste också sägas ha omvärderat Egly-Ouriet en hel del. I sin bok Tretusen champagner ger han betyget 79 till Tradition, 70 till deras rosé och ynka 84 till prestigevinet Blanc de Noirs. Men i hans senaste bok, Champagne guide, är betygen för dessa viner rejält höjda till 87, 80 respektive 95!

Kvällens vin heter Les Vignes de Vrigny och är gjort på 100% premier cru pinot meunier. Det är den enda växtplatsen i familjen Eglys ägo som inte är klassad som grand cru. Byn Vrigny ligger knappt en mil väster om Reims, precis söder om motorvägen till Paris. På andra sidan vägen ligger byn Gueux och vi drack nyligen en annan ekad pinot meunier-champagne därifrån, Jérôme Prévost La Closerie. Undrar om det håller på att utvecklas ett högambitiöst ek- och pinot meunier-getto i denna avlägsna del av Vallée de la Marne :)

Den flaska som vi öppnar ikväll inhandlades i majsläppet. Den har fått 38 månader på jästfällningen och degorgerades i september 2008 enligt baksideetiketten. Plus i kanten för att de skriver ut den informationen på flaskan.

Egly-Ouriet Les Vignes de Vrigny NV har en otroligt potent och ungdomlig mousse och kolsyran svider i näsborrarna vid första sniffen. Man tvingas vänta flera sekunder på att stoppa ner näsan i glaset efter varje snurr.

Doften är intialt citrusaktig med gula sura plommon, grapefrukt, corn flakes och citronyoghurt. Den autolytiska karaktären är väldigt tydlig och gränsar mot kakdeg eller bikarbonat. Med stigande temperatur blir doften lite rödare och drar åt smultron och tranbär - att det är pinot meunier vi har i glaset är tydligt.

Syran är hög utan att vara extrem och det känns att dosagen är försiktig. Koncentrationen är väldigt hög och kroppen fyllig. Smaken innehåller viss grapebeska och massor med citronyoghurt. Eftersmaken är knastertorr, mineralig och citronig.

Vår slutsats är att det här vinet är alldeles för ungt. Vi sparar därför halva flaskan i kylen. Dag 2 har kolsyran lagt sig, doften öppnat upp sig ännu mer och de rosa tonerna som vi kände vid lite högre temperatur blivit tydligare. Den stora skillnaden är dock i munnen. Vinet var fylligt redan igår men nu har det dessutom blivit fetare, mjukare och mer mångfacetterat i smaken. Om ni har köpt flaskor av denna champagne - lagra i åtminstone ett par år. Ska ni dricka det nu, karaffera minst en timme i förväg!