lördag 28 mars 2009

Krug-vertikal 1964-1998

Det har äntligen blivit dags för något som vi längtat efter i veckor - en vertikalprovning av Krug inklusive en årgång Clos du Mesnil. Bered er på att bada i superlativer.

Alla vinerna serveras till mat lagad av Årets Kock 2005 - den väldigt begåvade och sympatiske Stefan Eriksson.

Innan Krugorgien påbörjas serveras vi en för hos helt okänd champagne. Producenten håller till i byn Gueux väster om Reims och heter Jérôme Prévost. Han är en av lärljungarna till Anselme Selosse men jobbar uteslutande med pinot meunier.


Jérôme Prévost La Closerie Brut Nature NV doftar både fruktigt och fatigt i en utvecklad stil. I smaken träder pinot meunierkaraktären fram tydligare och det visar sig vara en riktigt bra, lite karamellig champagne med hög syra. Gott!

Först ut bland Krug-vinerna är en Grande Cuvée på magnum som deggades för 6-7 år sedan och den serveras med ett tilltugg i form av en parmesanliknande ost gjort på bland annat 20% buffelmjölk.

Krug Grande Cuvée [magnum] har en enormt stor doft som fortfarande är ungdomlig. Fat, choklad och citron samsas i näsan. Även i munnen smäller det till bra med en otrolig koncentration, citroniga syror, rostat bröd, choklad och hasselnötter. Det här är den bästa Grande Cuvée vi någonsin druckit och det beror förmodligen på magnumformatet och flasklagringen.

Till en havskräfta inrullad i en mikrometertunn skiva rågbröd, ett lättpocherat belonostron och en smörstekt pilgrimsmussla serveras den första flighten. Det är tre bra årgångar som samtliga ska representera den typiska och mest klassiska stilen av årgångskrug.

Krug 1998 doftar ganska likt om än yngre än Grande Cuvée och är också väldigt fatig. Utöver tonerna i GC finns även persika som för tankarna till Bouzy-pinot. Smaken är också ungdomlig och eken har inte riktigt gått in i vinet än. Den är gjord i en lättare, friskare stil och den perfekta moussen i kombination med en väldigt len munkänslan gör att det påminner om en fluffig citronfromage. Längden är enorm. Att dricka årgångskrug är att flytta sina referenser om vad lång och intensiv eftersmak innebär. 1998 gav en av de största skördarna i champagnes historia men det finns inga spår av detta i vinet...

Krug 1979 har en doft som inte liknar något vi tidigare känt i ett vin. Det kan närmast beskrivas som svensk hummer på flaska. Eller kanske kamtjatkakrabba. Det är en sötsalt, mineralig doft av tång och skaldjur som är helt oemotståndlig. Dessutom finns citron, rostat bröd och vanilj. Faten är helt integrerade. När doften lovar så här mycket bävar man nästan efter att ta första klunken. Som tur är gör den oss inte besvikna, tvärtom. De underbara havsdofterna återkommer i smaken och lindas in i en mjuk mogen fetma. Fylligheten och smakintensiteten är enorm liksom syran. Det här är den bästa champagnen som vi någonsin druckit och skulle man tvingas sätta poäng så kommer diskussionen handla om 99 eller 100.

Krug 1973 har en helt egen karaktär. Vid första sniffen doftar det ogräddade kanelbullar! Efter ett tag i glaset kommer kanderade apelsinskal, bergamott, nötcreme, nougat och choklad fram. En mogen, lite parfymerad pinotton skvallrar om att det här vinet inte vinner på längre lagring. Koncentrationen är något sämre än i flightens två andra viner men det är ändå en otroligt bra champagne.

Kvällens andra flight är den som vi kanske sett fram emot mest av allt. För första gången ska vi dricka Clos du Mesnil...

Krug 1988 är trots 21 års ålder ung i sin täta doft av honung, höstäpplen, fat, kanderade apelsinskal och kalksten. Koncentrationen och intensiteten i smaken är nästan overklig och vi undrar om den här med tiden kanske rentutav kan bli ännu bättre än 79:an. Vi får väl sätta 99 poäng på 79:an och 99+ på den här...

Krug Clos du Mesnil 1988 har en expansiv, elegant och fjäderlätt doft. Även två decimeter över glaset svävar en doftdimma som om någon pudrat luften med florsocker, "päronpulver" och krita. När man sniffar ner i glaset så finns den såklart där - den ultrarena och aptitretande mineralen från Mesnil i dess mest exklusiva och förädlade form. Dessutom kommer vågor av smält smör, honung och nyrostat bröd. När temperaturen stiger i glaset träder en väldigt tydlig doft av smält smörkola fram. Den är så tydlig så det känns som att man aldrig skulle kunna missa Clos du Mesnil -88 i blindprovning. Fast risken är väl att vi aldrig kommer dricka detta vin igen. Priserna på champagne från -88 har exploderat och Clos du Mesnil var ju inte direkt billig innan heller.

Den tredje flighten innehåller tre power-årgångar som serveras tilll tryfferad anklever.

Krug 1989 är väldigt mogen och sherryaktig i doften. Oxiderade äpplen och mörk choklad dominerar. I munnen känns det också lite over-the-hill men med reservationen att det är tufft att matchas direkt efter Clos du Mesnil. Syran är bra och visst är det gott. Men i den här konkurrensen är det svårt att skina.

Krug 1982 har en väldigt annorlunda doft som inte påminner om någon av kvällens andra viner. Den är perfekt mogen och liknar egentligen mest en stor vit bourgogne med en otroligt komplex doft av ylle, ostronskal, fat, nytvättad bomull, blöt kalksten, citron, apelsin och choklad. I munnen är den väldigt vinös och mineralig. En makalös champagne som nog är precis på sin topp nu och de närmsta åren. Flightens vinnare.

Krug 1971 är först lite försiktig och ger nästan ett blygt intryck i glasen. Den har inte alls samma kraft som flightens övriga viner men kompenserar det med en otroligt härlig, frisk och söt äppleton som får oss att associera till Bonnezeaux eller en trockenbeerensauslese. Om 89:an var en liten besvikelse så är det här en desto större positiv överraskning. Och hade vi inte redan förstört våra referensramar kring intensitet och kraft hade det här vinet förmodligen upplevts som ännu lite bättre. Nu försvinner dess vackra stämma något eftersom andra skriker högre.

Sista flighten var tänkt att innehålla 60-talets två bästa årgångar men tyvärr visar sig 66:an vara korkskadad. Det är väldigt ovanligt med korkskada på äldre champagner och att det ska drabba just en 66:a känns minst sagt olyckligt. Nu får matchen istället stå mellan en 64:a och en Private Cuvée som degorgerades sent 50-tal. Det är svårt att känna besvikelse över det :)

Krug 1964 framstår initialt som för gammal även för oss som gillar riktigt mogen champagne. Men med lite väntan så växer den och blir till slut riktigt njutbar. Doften är sherrylik med massor av riktigt mörk choklad och rökighet. Syran är väldigt bra och moussen är också relativt livlig. Tyvärr var nog det här en flaska som inte åldrats så väl - många 64:or är tydligen långt mer vitala än denna.

Krug Private Cuvée är inte lika kraftigt oxiderad och känns både bättre och långt mer komplex än 64:an. Sherry, knäckebröd, mörk sirap, mörk choklad, salmiak och ett inslag som vi associerar till mogen pinot meunier - en mix av blodapelsin, tranbär och rosépeppar. En fantastisk champagne som visar lagringsdugligheten hos Krugs multivintagecuvéer.

För att runda av kvällen serveras till sist det vin som Krug själva kallar "den nya 1928:an". Ett vin som vi själva köpt en låda av trots en prislapp som egentligen är tramsig för jäst druvsaft. Även om den bubblar.

Krug 1996 doftar purungt men vi slås av att eken redan är helt integrerad i den massiva frukten, det finns egentligen inga spår alls av att alla basvinerna jästs på ek. I den bemärkelsen känns det som en väldigt annorlunda Krug. Doften är musklig och innehåller färsk ingefära, citron, krita, blodapelsin, kola och hasselnötter. I munnen är den precis lika kompromisslös och har kvällens högsta syra. Och det vill inte säga lite. Det är omöjligt att veta var den här champagnen kommer att ta vägen med lite lagring men vi tänker inte börja undersöka saken med våra egna flaskor förrän tidigast om 10 år.

Sammanfattningsvis är det otroligt intressant hur mycket de olika årgångarna skiljer sig åt. Och hur svårt det är att bedöma en årgångs storhet när vinerna är unga. Exempelvis har 1988 verkligen lämnat 1989 bakom sig kvalitetsmässigt och tydligen har 1990 också visat sig falla samman snabbare än vad man tidigare trott. Dessa tre årgångar ansågs ju under nittiotalet vara i stort sätt likvärdiga.

Kvällens favoriter var, utan inbördes ordning, -79, -82, -88, CdM -88 och Private Cuvée. Och så kanske -71. 96:an känns fortfarande otroligt svårbedömd för oss men det är definitivt ett muskelpaket utöver det vanliga. Dessutom är det bara att konstatera att Grande Cuvée är ett fantastiskt vin. Det kanske är så att det bästa och billigaste sättet att få uppleva mogen och stor Krug trots allt bara är att köpa Grand Cuvée och långlagra själv.

9 kommentarer:

Niklas J sa...

Skulle jag velat vara med på denna sittning?????

Fantastiskt kul läsa om!

Vinös sa...

Jag tror det ;-)

Kayaker sa...

Det är nog inte hälsosamt för ekonomin att läsa så'nt här men det hade nog varit ännu värre om man varit med... :-)

Finare Vinare sa...

Helt fantastiskt och enormt lärorikt! Vem arrangerade detta överdåd och vad fick ni betala?

Winepunker sa...

Oerhört intressant läsning. Jag hade själv fått en inbjudan på lite omvägar men hade inte möjlighet att gå (jag antar att det var Netterbergs Krug-Bash för 6000:-), var på begraving istället.
Bra att få en range-check för sin egen diminutiva samling (har ingen panik som det ser ut:-)).

Winepunker sa...

Förresten, har du någon erfarenhet av Krug Rosé?

Vinös sa...

Stämmer bra, Jan Netterberg stod för arrangemang och viner!

Krug Rosé har vi inte druckit och vi har den inte heller i källaren. Och den står inte först i kö för att hamna där heller. Den är ju dubbelt så dyr som GC men knappast dubbelt så bra :)

Winepunker sa...

Jag provade rosén precis när den lanserades för att antal år sedan, men har inte haft möjlighet sedan dess. Jag har antecknat den som bra, lite stum kanske, men eftersom den provades tillsammans med ett hundratal andra skumpor på 'Champagnedagen' skall man väl ta den noteringen med en nypa salt.
Hade varit kul om ni fått prova den i samband med alla de andra godsakerna.

Vinös sa...

Jo, vi hade absolut kunnat tänka oss att prova den också :)

Nåt annat som vore skoj att få prova är deras nya BdN, Clos d'Ambonnay. Men där finns också en rätt tydlig prisbarriär...