Elio Altare Dolcetto d'Alba 2005 har utvecklats ganska mycket sedan vi drack förra flaskan på jullovet. Första sniffen ger ett väldigt komplext och flyktigt intryck av torkade rosor och örter. Därefter kommer frukten som känns lite mörkare än senast, framförallt har en blåbärston framträtt. Lakritsen finns kvar liksom bittermandeln.
Smaken är fortfarande bärig men har tappat lite spänst vilket gör att vinet börjar kännas lite glest. Längst bak i munnen kommer dock en väldigt härlig och räddande ton av sötlakrits svepande.
Totalt sett har vinet vunnit lite i näsan på att lagras men förlorat i munnen. Det är bara att konstatera att inte ens i den här prisklassen är Dolcetto ett vin som vinner på att sparas. Strunta i att torka ut det i källaren, njut det istället som ungt i stora bärsöta klunkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar