Vi kände spontant att Dolcetto borde vara lite av ett julvin med sin bussiga drickvänlighet och rättframma personlighet. Å andra sidan smakar det fantastiskt på våren också. Och som höstvin. Och som bersåvin på sommaren. Nåväl, till en piccata milanese med långkokt tomatsås borde det funka ypperligt. Senast vi drack Elios Dolcetto var i mars och i vår värld finns ingen bättre tolkning av denna druva. Elio Altare Dolcetto d'Alba 2005 har en ren och fräsch doft av körsbär, lakrits, bittermandel och marsipan. Till skillnad från många enklare Dolcetti finns inga mejeritoner eller känningar av bordstjut - det här är ett riktigt bra om än okomplicerat vin. Trots det ganska väl tilltagna svenska priset på 178 kr är detta ett solklart fynd och betänk då att man lokalt kan plocka upp samma vin för 60 spänn mindre.
Smaken är som vanligt sömlös, fantastiskt len och välbalanserad. Vinet bär verkligen sin mästares signum. Det finns egentligen ingenting att klaga på i det här vinet men en något högre syra skulle i alla fall inte göra det sämre. Trots dryga tre år på nacken känns det verkligen inte för gammalt men de flaskor vi har kvar kommer vi konsumera innan sommaren!
2 kommentarer:
fully agree, kolla dock också Sandrone's Dolcetto, utan tvekan är båda i top 2 inom Dolcetto.
Håller helt med om att Sandrones Dolcetto är kanon! Som jag minns den är den dessutom lite kraftigare i stilen och med något bättre grepp i syran än Altare?
Skicka en kommentar