tisdag 30 december 2008

Melini Vigneti La Selvanella Riserva 1997

Årets näst sista kväll dricker vi en flaska som vi haft i källaren sen sommaren 2002 och vårt besök i Chianti. Det är en prenumerant på tre bicchieri och vi har riktigt höga förhoppningar på att den ska kunna förgylla vår måltid som i övrigt består av ankbröst, klyftpotatis och en sås på ankfett, kycklingleverpaté och madeira.

Melini Vigneti La Selvanella Riserva 1997 har en ljust brunröd färg med hög transparens. Den lite kryddiga, mogna doften är slingrande och uppvisar direkt enormt djup och komplexitet. Ur glaset strömmar mörk choklad, mineral, viol, björnbär och söt körsbärsfrukt med likörinriktning. Fatkaraktären är förvånansvärt påtaglig och visar sig i form av bittermandel, torrostade jordnötter och balsaträ. S formulerar det vi båda känner, "såhär ska vin dofta!".

Tanninerna är fortfarande potenta men polerade och känns som finkorning sand. De höga syrorna är ett föredöme för all världens viner och eftersmaken bara fortsätter att sväva i munnen långt efter att man svalt. Allra sist stannar lite tanninsträvhet, blodgrapebeska och alkoholeldighet. Koncentrationen i det här vinet är riktigt bra men överskuggas av den perfekta balansen som gör La Selvanella till ett stort vin. Varför köpte vi bara en flaska!?

Inga kommentarer: