La Grange Aux Belles Princé 2005

Det har varit bloggtorka ett tag beroende på tidsbrist och ovanligt lite drickande. De få flaskor som vi druckit har ofta varit nyligen bloggade favoriter som det inte kännts meningsfullt att skriva om igen. Men vi har druckit ett vin som vi verkligen vill dela med oss av eftersom det är så annorlunda och framförallt extremt bra för sin prisklass!

Mannen bakom kvällens Anjou rouge är Marc Houtin, en ung vinmakare i Loiredalen som började som geolog innan han sadlade om. Han har fått rätt mycket lokal uppmärksamhet och vi skulle tro att hans rykte snart kommer att spridas även i övriga Frankrike och kanske resten av världen.

Vinet är 100% Cabernet Franc och kommer från Marcs främsta parcelle.

La Grange Aux Belles Princé 2005 har en läcker, tät frukt i senskördad modern loirestil. Första sniffen är verkligen inte något man normalt förknippar med kallt klimat! Den varma årgången har förstås ett finger med i spelet här.

Som hos många stora Chinon-viner finns en väldigt tydlig, men nyanserad och angenäm, grön paprika-ton. Därunder kommer körsbärssylt, svarta vinbär och rönnbärsgelé. Så länge vinet är svalt finns också den där rökiga flintadoften som många viner från skifferjordar får. Trots att etiketten skvallrar om 15% alkohol upplever vi ingen som helst eldighet i doften. Och då ska man veta att bland modernisterna i Loire (och på många andra håll) kan 15% på etiketten lika gärna betyda 16% eller rentutav 17% i flaskan. När vi besökte vinmakaren Luc Delhumeau i Coteaux du Layon förra sommaren berättade han att han under varma år jäste sin torra Sauvignon Blanc till 16,5% men skrev 13,5% på flaskan...

I munnen är vinet ultrafylligt, lent och modernt med mogna tanniner. Eftersmaken är medellång och givetvis har syran fått offras något i modernismens namn. Den gröna paprikan återkommer tillsammans med massor av hemgjord körsbärssylt och svarta vinbär. Det här är en riktig charmör!

När flaskan är urdrucken syns en väldigt kraftig fällning och den gode Marc verkar köra både unfiltered och unfined.

Vi kan först inte påminna oss att Princé liknar någonting vi tidigare druckit. Men när tanken får löpa lateralt dyker faktiskt Masi Amarone Costasera 2005 upp. Den har också en grön ton (som i och för sig är mer åt pelargon), söt körsbärssylt och massor av extrakt och alkohol. Kvalitetsmässigt håller vi dock Princé som klart bättre.