Elio Altare Langhe Rosso Arborina 1997

Efter resan från Ligurien tar vi in på hotellet La Rosa dei Vini strax norr om Serralunga d'Alba. Det visar sig vara ett ganska nybyggt hotell vars restaurang har en stor terass med fantastisk utsikt över ett hav av nebbiolorankor och i nordväst, byn Castiglione Falleto med sitt karakteristiska runda torn.

När det blivit dags för middag slår vi oss ner på terassen och inleder som vanligt med att titta igenom vinmenyn. Saliven rinner till när den visar sig innehålla sida upp och sida ner med det bästa som Piemonte har att erbjuda. Till slut bestämmer vi oss för en flaska Elio Altare Langhe Rosso Arborina från 1997. Detta vin är, precis som hans Barolo Arborina, 100% Nebbiolo, men de 18 månader på nya barriques som det får uppfyller inte vinlagens krav på minst 2 års fatlagring för all Barolo. Således blir klassificeringen Langhe Rosso.

1997 var en väldigt speciell årgång för Elio. Vädermässigt följdes en varm och torr vår upp av en ännu varmare sommar och till slut en tidig skörd av perfekta druvor under optimala förhållanden. Det möjliggjorde för Elio att producera viner som han själv anser vara bland de bästa han skapat under sin 40-åriga karriär. Men årgången innebar också en stor tragedi för honom själv och för alla oss som älskar hans viner. Hans korkleverantör sedan många år, den tyska storproducenten Gültig, hade gett honom korkar smittade med klorföreningen TCA. Nästan 30 000 flaskor hade förslutits med de defekta korkarna och man tror att upp till 50% av vinerna skulle blivit korkskadade med tiden. Eftersom Elio är en man med ett djupt kvalitetspatos och en exceptionell respekt för Langhe, sina kunder och sitt vin, beslöt han sig så fort han insett vad som hänt, att återkalla allt vin som buteljerats med de dåliga korkarna. Senare stämde han Gültig och ersattes till slut med drygt 5 miljoner kronor som kompensation för sina uteblivna intäkter. Som tur var drabbades inte allt Altares vin av skandalen men det finns idag väldigt få Elio Altare 97:or kvar i marknaden.

Familjen Altares hemvist är byn La Morra vars främsta växtplatser samtliga ligger på den östra sluttningen nedanför byn. De kan delas in i tre distinkta delar. Santa Maria har de bördigaste jordarna och här finns därför tyvärr ofta ett större fokus på kvantitet än kvalitet. Men några lägen, exempelvis Capalotti, ger druvor av högsta kvalitet. Området runt den sedan andra världskriget övergivna byn Cerequio klyvs av gränsen mellan La Morra och Barolo. Här ligger några av de främsta växtplatserna i hela Barolo, exempelvis Brunate och den cru som bär byns namn dvs Cerequio. Annunziata ligger mellan Santa Maria och Cerequio och hit hör storheter som Rocche dell'Annunziata, Bricco Rocche och ursprunget till kvällens vin, Arborina. Rent generellt odlas området runt Annunziata i stor utsträckning av små odlare med stort kvalitetsfokus. Arborinas 10 hektar ligger i direkt östlig anslutning till familjen Altares hem och köptes 1948 av Elios farfar Giuseppe.

Det är nästan en religiös upplevelse när vinkyparen bär in vår Elio Altare Langhe Rosso Arborina 1997. Färgen är skimrande vackert rödbrun med nebbioloorangea kanter. En magiskt stor, mogen, tät, nyanserad doft i perfekt harmoni svävar förföriskt upp ur de stora barolokuporna. Vi blir hänförda, rörda och ödmjuka inför det bevis på stor vinmakarkonst och terroir som fyllts i våra glas. Doften bjuder en nästintill overklig komplexitet med en för Altare typisk eldighet, mogna bigarråer, övermogna hallon och torkade röda rosor. Faten är trots vinets ålder fortfarande väldigt närvarande i doften och bidrar bland annat med en komponent av vitt trälim som vi ofta finner i riktigt gamla fatlagrade destillat.

Efter en stund i karaffen tillkom animaliska toner men de försämrade på intet sätt den fjäderlätta elegans som präglade doften från det att flaskan öppnades till den tog slut.

I munnen fortsätter vinet att visa sin skönhet. Man vill bara låta det skölja runt i munnen och smeka kinder och tunga medan det fortsätter att avge sina fantastiska dofter. Smaken är varm, strukturerad och framförallt perfekt balanserad. En av smakkomponenterna som tydligt framträder känns som en sked sötsyrlig nykokt hallonsylt. Eftersmaken är balanserad, komplex och lever oändligt länge. När man precis svalt känner man först strukturen från de fullmogna, lena och söta tanninerna. Därefter kommer härliga syror och en behaglig, diskret eldighet fram tillsammans med mogna bigarråer och hallon.

När karaffen är tömd till sista droppen sitter vi kvar med eftersmaken fortfarande ringande i munnen och en genuin och djup tacksamhet inför det vi nyss fått uppleva.