Besök hos Giacomo Brezza e Figli

Efter gårdagkvällens fantastiska modernistupplevelse signerad Elio Altare inleder vi dagen med ett besök hos en stilmässig motpol, familjen Brezza. Deras cantina ligger inne i själva byn Barolo i anslutning till restaurangen och hotellet som familjen också driver. Vi har aldrig druckit några av Brezzas viner, det som lockat oss nu är de fina lägen som familjen innehar men också att de vid några tillfällen fått tre bicchieri i Vini d'Italia. Senaste Brezza-vinet att få den hedersbetygelsen var deras Barolo Cannubi 2001.

Vi blir mottagna av Enzo, fjärde generationens vinmakare i familjen Brezza. Han visar oss runt i den vackra källaren som synliggör deras traditionella inställning; rader av stora botti av slovensk ek kantar källaren men man ser inte en endaste barrique.

Brezza använder ingen ek alls till sin dolcetto medan barberan lagras på botti. Efter att faten använts 5 år för barbera börjar de därefter att användas till nebbiolo. Den totala produktion ligger strax under 100.000 flaskor om året och de vinifierar endast druvor från egna vingårdar. Efter rundvisningen och en pratstund om vinmakande slår vi oss ner för att prova deras viner tillsammans:

Brezza Dolcetto d'Alba Fossati 2007 är en fruktdriven, ren och enkel men välgjord Dolcetto. Den är lätt och körsbärssaftig i munnen. Fossati är en växtplats som ligger på gränsen mellan Barolo och La Morra. Därifrån gör för övrigt Sverigebekanta producenten Dosio en vingårdsbetecknad Barolo.

Brezza Dolcetto d'Alba San Lorenzo 2007 är ett kraftigare vin som visserligen delar fräschören och renheten hos Fossatin men med betydligt mer kraft. Den har också mörkare körsbärsfrukt och ett härligt, lite kärnbeskt avslut med bra drag i syrorna och inslag av bittermandel. San Lorenzo är 5 hektar som gränsar till Cannubi och har ungefär samma sandiga jordmån.

Brezza Barbera d'Alba Santa Rosalia 2007 är ett blommigt, enkelt och rättframt vin med röda körsbär och plommon i doften. Smaken är ren och den höga syran ger ett friskt och läskande avslut. Men det är inget stort vin. För sina barberaviner laborerar Enzo med glaskorkar. Han påstod att i blindprovningar föredrar de flesta provare viner som förslutits på det sättet istället för med traditionell naturkork. Dessutom minskar det flaskvariationen och eliminierar problemet med smygkork. Det är dock inte tillåtet enligt vinlagarna att sälja viner med glaskork som Barbera d'Alba.

Brezza Barbera d'Alba Cannubi Muscatel 2006 bjuder på en betydligt större upplevelse. Här har 45-åriga stockar planterade i en sandig jordmån med inslag av kalkhaltig lera (tov på Piemonte-dialekt) givit upphov till en kraftig och mörk doft av plommon, körsbär och blåbär. Det finns också lite vita blommor i doften, precis som hos Rosalia. Fruktsyran är mördande hög och skulle få en citron att kännas platt. Vinet skulle dock funka väldigt bra till salta charkuterier där sältan och fetman tillsammans får ge sig i kast med syran i vinet. Växtplatsen Cannubi Musctatel ligger i direkt anslutning till cantinan i riktning mot Cannubi. Man tror att namnet kommer sig av att det, innan phylloxeran började härja, växte muscat (eller kanske nebbiolo ympad på muscatrötter) på denna cru.

Brezza Barolo Cannubi 2004 är elegant, ren, komplex och har ett tydligt inslag av rosor. Doften bjuder även på mineral, lakrits och bigarråer. För att vara en barolo från 2004 är den väldigt lätt och sirlig. Tanninerna är mogna och tillbakadragna, detta är helt klart ett vin som lever på sin feminina elegans och komplexitet. Växtplatsen Cannubi behöver kanske ingen introduktion, det är utan tvekan byn Barolos främst cru och druvor härifrån har alltid betingat ett högre pris än från andra omgivande vingårdar. Men man ska komma ihåg att Brezzas stockar i Cannubi är unga och förmodligen kommer de producera ännu bättre i kommande årgångar. Cannubis storhet framträder ofta under årgångar med lite mer regn eftersom den höga andelen sand i jordmånen erbjuder väldigt bra dränering.

Brezza Barolo Sarmassa 2004 är betydligt mycket mer kraftfull och klassisk i doften. Frukten är mörkare och jordigare men minst lika komplex som Cannubin. Enzo låter macerationen pågå lite längre för Sarmassa eftersom den har "softer tannins". Den mycket långa eftersmaken är behagligt sträv och erbjuder rosor, mörka bär och fat. Gott! Sarmassa ligger granne med en storhet som Cerequio men har betydligt mer lera i jordmånen. Detta är dock endast ett problem under regnigare årgångar. Under varma år som 2004 erbjuder istället leran en god möjlighet för marken att behålla lite välbehövligt vatten.

Brezza Barolo Bricco Sarmassa 2004 känns som en syntes av de två de första barolovinerna vi provat, den har Cannubins fantastiska elegans i kombination med Sarmassans kraft och mörka frukt. I näsan får vi bigarråer, lakrits och en bukett violer och rosor. I munnen känns den väldigt välbyggd med mogna tanniner, mörk god frukt och ett långt balanserat avslut. Riktigt bra! Enzo vinifierar den högst belägna delen av Sarmassa separat och tillsammans med andra vinmakare och vänner avgör han huruvida den ska buteljeras separat eller om den ska ingå i den vanliga Sarmassan.

Brezza Barolo Cannubi 2003 bär tydliga spår av den heta årgången men inte i en negativ bemärkelse. Doften är istället rikare och varmare men inte syltig! Röda körsbär, torkade rosor, tranbär och läder samsas i en väldigt stor doft. I munnen är vinet också fylligare men har inga av de bråkiga tanniner som vi tycker har präglat många barolos från -03. Eftersmaken är något kortare än för -04:orna men det här är ett fantastiskt bra vin med tanke på årgången!

Brezza Barolo Sarmassa 2003 är också varmare i doften men skillnaden mot -04 är inte lika stor som för Cannubi. Lakrits, mörka körsbär och rosor är de tydligaste inslagen i den mycket stora doften. Smaken är varm, behaglig och fyllig. Kvalitetsmässigt på samma nivå som Cannubi -03.

Brezza Barolo Cannubi 2001 fick alltså tre bicchieri av Vini d'Italia och Enzo håller själv årgången mycket högt. Doften är markant mycket mognare än de tidigare vinerna vi provat och innehåller svamp, mineral, vildhallon, bigarråer, lakrits och nötter. Vi har själva aldrig upplevt svart tryffelarom i ett vin men vi tror att de som kan göra det förmodligen skulle drämma till här. Smaken är balanserad, rödfruktig och innehåller massor av tuggvänlig lakrits, torkade körsbär, örter och mogna söta tanniner. Fantastiskt bra!

Brezza Barolo Cannubi 2000 känns än mer mogen än -01 men når inte riktigt upp till samma doftmässiga komplexitet. Svamp, järn, torkad frukt och lakrits dominerar. Smaken är medelfyllig och har mer frukt än vad man skulle kunna tro utifrån doftintrycken. Det här vinet kommer att fortsätta att leverera i många år till men kommer förmodligen inte bli så mycket bättre. I en diskussion om årgångar nämnde vi att WineSpectator gav 100 poäng till själva årgången 2000 för Barolo och då skakade Enzo bara på huvudet med ett leende. Han håller exempelvis -99, -01 och -04 som betydligt bättre.

Sammanfattning och slutsatser från besöket:

1. Brezza är en supertraditionalist som gör viner med en tydlig husstil; Alla viner vi provade präglades av fräschör, renhet och stor drickbarhet. Dessutom får varje druvsort verkligen uttrycka sin egen karakteristik.

2. I dagsläget känns faktiskt Sarmassa formstarkare än Cannubi hos Brezza

3. Det görs stora viner i Barolo av både traditionalister och modernister. Dessutom görs det viner i bägge lägren som är njutbara som unga!