Bonnaire Special Club 1985

Det kanske är uppenbart att vi gillar blanc de blancs från Côte des Blancs. Och vi ryser av välbehag varje gång vi dricker special club. Ikväll kombinerar vi allt det i ett vin som hunnit bli 24 år gammalt...

Bonnaire är för oss den näst bästa producenten i grand cru-byn Cramant, vi håller endast Diebolt-Vallois högre. Men det är såklart inte enbart odlare som ägare mark i byn, många av de större husen skördar också toppchardonnay i Cramant.

De bästa växtplatserna ligger i sydsluttningarna direkt söder om byn och här äger Jean-Louis Bonnaire mycket mark. Byns läge är i övrigt huvudsakligen i östläge men det finns även några fina sydöstliga växtplatser nedanför Moët&Chandons slott Château de Saran (klicka på Cramant-länken ovan så ser du ett skogsparti nordöst om byn som med lite fantasi ser ut som en sköldpadda. Château de Saran ligger på framsidan av sköldpaddans vänsterben).

Bonnaire har idag lämnat special club-klubben som numera heter Club Trésors de Champagne. Vi skrev lite mer om den sammanslutningen här. Men fram till och med 1990 var man fortfarande medlemmar och tillverkade då sin special club från gamla chardonnaystockar i de sydlägen som nämndes ovan. På den tiden hade alla special club-viner formen av en bowlingkägla och alltså inte den mer bredfotade flaska som används idag.

Det glada 80-talet var ett riktigt bra decennium i Champagne, kanske det bästa någonsin. Allra bäst har 1988 visat sig, tätt följt av 1982 och 1985. Vintern 1985 var isande kall i Champagne med temperaturer under -20°C. Det gjorde att en del av vinstockarna dog och det blev inte bättre när man senare under våren drabbades av frost som ytterligare minskade skördens storlek. Det som räddade till slut lyckades rädda en liten men högkvalitativ skörd var en väldigt varm och solig september. Septembre fait le vin, som det heter därnere.

Bonnaire Special Club 1985 har en lite försiktig och åldrad mousse. Vi dricker ur vitvinsglas och serverar vinet lite för kallt eftersom temperaturen stiger snabbt i sommarvärmen.

Oxidationstonen som är oundviklig i champagner av den här åldern är som vanligt mycket tydlig när vinet är för kallt. Men när temperaturen kryper upp mot 10°C bäddas sherrytonerna in och är inte längre störande, de bidrar bara till komplexitet och mjukhet i doften.

Det finns en typisk och mycket tydlig ton av hasselnötter och mineral högt upp i glaset. Sniffar man lite djupare kommer gula plommon, en större mogen äpplighet och inslag av tarte tatin, citron och en söt ton som ligger någonstans mellan akaciahonung och mjukgräddade maränger. Doften av äppelmos för våra tankar till pinotdominerade Aÿ-champagner fast med mycket mer elegans. Trots sin ålder är vinet fortfarande autolytiskt jästigt och får extra skjuts i den dimensionen av tertiära champinjontoner.

När temperaturen stiger ytterligare kommer mognadstoner av saffran och det är lätt att fortsätta associera till bakverk. Tänk er en imaginär blandning av lussebulledeg, tarte tatin, citronpaj och mandelbiscotti.

På syran märker man inte av att det här vinet genomgått malolaktisk jäsning, den är hög och superfräsch. Men det märks i fluffigheten och gräddigheten. Det är som att dricka citronpajselixir med lite bubblor i. Fantastiskt gott!