Mas de Boislauzon Cuvée du Quet 2007

M&T kommer på besök med barnen och vi värmer upp smaklökarna med en vällagrad Launois SA och underbart syrliga boquerones från Chez Albert på Roslagsgatan. Under tiden går lammracksen klara i ugnen tillsammans med stavar av persiljerot, kålrabbi, gula morötter och mandelpotatis. Cuvée du Quet kommer att ha fått ca 3 timmar i karaffen och nått runt 18°C innan vi börjar prova.

Det är ju inte varje dag som vi dricker ett vin som fått 100 poäng av 100 möjliga av vinvärldens mest inflytelserika recensent. Men vi är ändå inte sådär pirriga som vi kan bli inför att vi ska dricka ett riktigt stort vin. Förmodligen för att vi befarar hur det kommer bli: trögflytande söt övermogen fikonfrukt, slapp struktur och starkvinsriv i svalget...

Mas de Boislauzon Cuvée du Quet 2007 (399 kr) doftar maffigt och rikt men inte alls så mörkt som vi föreställt oss. Istället är det en übertydlig doft av solvarma mixade jordgubbar som dominerar. Dessutom finns lite rosa inslag av smultron och persika. Som i alla bättre chateauneufer finns också en hel del mineral som skänker svalka och hjälper till att maskera alkoholen. Det enda som är lite mörkare i doften är en mjuk ton av violtabletter vilket bidrar till att ge ett rätt elegant övergripande intryck.

Efter att Parker släppte sin smått sensationella bedömning har priserna på det här vinet såklart rusat och dagsnoteringen på nätet verkar vara runt $300. För den typen av pengar finns det så mycket annat vin som vi hellre skulle köpa men de fyra hundralappar vi lagt ut känns inte omotiverade med tanke på hur väl vinet levererar i doften.

I munnen smäller det till bra. Det är både extremt fylligt och väldigt fruktigt. Här kommer också de mörka krafterna fram tydligt i form av grillkol och lakrits. Och ovanpå det, mer mineraliga jordgubbar och smultron som simmar i söt körsbärslikör. I doften var alkoholen ganska välkamouflerad men i munnen har den ingenstans att gömma sig. Etanolvärmen känns direkt i första attacken fast den riktiga skjutsen kommer först när man svalt då det verkligen bränner till rejält och gör vinet svårdrucket utan mat.

I Parkers recension skrev han att han "had a difficult time spitting out this amazing elixir" och vi funderar på om just det faktum att han inte sväljer vinet kan bidra till att han kan tycka att det har "impeccable balance"? De 15% som står på etiketten tror vi snarare är runt 17% och det går tyvärr inte att få ett helt balanserat vin på de nivåerna. Men till skillnad från många andra viner i den här "nya-världen-chateaunef-skolan" så har Quet en fräschör och friskhet som räddar vinet från all klumpighet och flackhet. Och den underbara doften av mosade jordgubbar och smultron kommer sitta kvar i lustcentrat för många veckor framöver...

Sammanfattningsvis så kom nästan alla våra fördomar på skam ikväll. Och även om vi aldrig skulle ge 100 pinnar till Cuvée du Quet så är vi ändå överens med Parker i ett avseende, vi tycker att det är otroligt bra i sin genre. Och eftersom det är hans favoritstil är det kanske naturligt med 100 pinnar. För oss finns det andra vintyper och stilar som vi föredrar och därför hamnar poängen lägre. Men det vi är överens om att det är väldigt svårt att göra en bättre Châteauneuf-du-Pape...