Barcelona

Det blir ingen semester med besök på vingårdar för oss den här sommaren men på en 5-dagarstripp till Barcelona passar vi såklart på att dricka lite vin till maten åtminstone. Istället fokuserar vi i det här inlägget mer på restips för er som eventuellt planerar att åka till Barcelona framöver.

Vi anländer till Hotel Omm och dumpar bagaget för att ge oss ut på stan. Vi promenerar via Plaça de Catalunya till Barri Gòtic ("Gamla Stan") och följer turistgatan La Rambla ("Drottninggatan") ner mot havet. Barcelona är kanske inte en jättevacker stad överallt men ändå intressant och trevlig att semestra i. La Rambla är dock ett helt ointressant stråk och efter ett tag viker vi av till vänster in i La Ribera ("Knivsöder"). På Plaça Reial äter vi en underbart krämig paella där riset är perfekt al dente (vad heter det på spanska?) och skaldjuren nygrillade. Det är raka motsatsen till vår barndoms paella i skolbespisningen - en torr risblandning med falukorvstärningar och sönderkokta gråa grönsaker. Renommésnyltning av värsta graden.

Är man i Katalonien måste man såklart dricka cava. Efter första dagens långa promenad genom staden slog vi oss ner vid hotellpoolen på taket och med blickarna mot Gaudis arkitekturella freak show La Pedrera beställde vi in varsitt glas av husets cava, Huguet Gran Reserva 2005 (50% parellada, 26% macabeo, 24% pinot noir). En god, lätt och lite blommig cava som gör jobbet under varma sommardagar. Vi drack totalt 5-6 olika cavas under resan och även om ingen av dem kvalitetsmässigt kommer i närheten av ens en halvhyfsad champagne passar de perfekt för svalkande, goda och okomplicerade apéritifer i värmen. Vid hotellpoolen serverade de även Château Pibarnon Rosé, tänk att man ska behöva åka till Spanien för att få dricka riktig rosé!

Första kvällen vill vi äta skaldjur och beger oss därför till den galiciska restaurangen Casa Darío i stadsdelen L'Eixample ("Östermalm"). Det visar sig vara ett lite old school-ställe med stor hummertank, vita dukar och lite gammaldags dekor. Vi tar deras skaldjursavsmakningsmeny och en flaska Juvé y Camps Milesimé gjord på 100% chardonnay. Den är grapefruktig och blommig med en antydan till honungslik mognad. Resans bästa cava. Maten var riktigt bra men det är å andra sidan svårt att misslyckas med pinfärska skaldjur. Första rätten är sniglar, snäckor, ostron och något som ser ut som stora vongole. Servitören pekar på de olika moluskerna och beskriver dem kärnfullt "this is lightly poached, this is raw and this is alive". Därefter följer en radda rätter med skaldjur som blir kraftigare och kraftigare i smaken. En ny upplevelse för oss är nécoras, små krabbor med underbar sötma i köttet. Den näst sista rätten är en rejäl krabbtaska där skalet fyllts med en äggröra på krabbkött och krabbsmör. Otroligt gott. Sista rätten är från grillen och innehåller havskräftor, stora räkor, sparrissmakande knivmusslor och lite blandade snäckor. Allt perfekt grillar och smaksatt med vitlök, olivolja och citron.

Andra kvällen ville vi egentligen äta tapas men alla populära tapasställen var knökfulla med köer som ringlade ut på gatan. Istället hamnar vi på Igueldo på carrer Rosselló och det skulle senare visa sig ge oss den största matupplevelsen under hela resan. Allra först får vi in en klassisk katalansk tapas: boquerón (vit ansjovis i vinäger) med lite olivolja och tomatbröd. Enkelt, fräscht och fruktansvärt gott. Därefter får vi perfekt grillade baby squids och röda söta paprikor fyllda med krabba och ost. Till varmrätt tar vi en kalvkotlett som man måste vara två för att beställa. Vår servitris frågar på minst sagt knackig engelska "how do you like it - we only serve it rare". Inte mycket att orda om således. In på bordet kommer efter 10 minuters grillande en färdiguppskuren gigantisk kalvkotlett som är det största köttstycke vi fått in på krogen sedan Peter Luger Steakhouse i Brooklyn våren 2006. Den är enbart smaksatt med salt, peppar och lite citron. Fantastiskt gott! Till kalven drack vi en flaska Venta d'Aubert 2003 (Grenache, Syrah, Cabernet Sauvignon) från distriktet Bajo Aragòn som ligger en bra bit in i landet, sydväst om Barcelona. Det har fått två år på både franska och amerikanska fat, är bra balanserat och har modern men slank frukt. Riktigt bra. Till efterrätt fick vi chokladfondanter som var ogräddade inuti. När man stack ner skeden rann en nästan svart chokladkräm fram. En snarlik efterrätt åt vi på Bon Lloc för några år sedan och i vår värld är det den optimala desserten.

Efter Igueldo, på väg hem till Omm, stannar vi till på Torres vinbar på Passeig de Gràcia ("Birger Jarlsgatan"). Vi delar på ett glas Jean Leon Riesling och ett glas Jean Leon Cabernet Sauvignon Gran Reserva 1999. Bägge är stora besvikelser. Rieslingen har visserligen en småtrevlig honungaktig doft men är platt, mycket enkel och jolmig i munnen. Det röda doftar ekigt och syltigt och smaken är bedrövlig. Sviskonaktigt syltig men ändå tunn, övermogen, bränd och ekbesk. Betyget blir en överkryssad avispa för både stället och vinerna.

Från flera olika källor hade vi fått tips om vinbaren Vinya del Senyor i El Born. Det visar sig vara ett litet hole in the wall med en lite ranglig uteservering på minimala men vackra Plaça de Santa Maria. Vi tog in deras "great white tasting" med tre lokala viner. Först ut var Clos d'Agon 2007 från den generiska D.O. Catalunya, gjord på 44% roussane, 38% viognier och 18% marsanne. Det doftar kompakt av honung, tropiska frukter, bivax och rosor. S är lyrisk men J tycker syran är för klen. Vinet har skapats med konsulthjälp av Peter Sisseck från Pingus och Parker gav 2006:an hela 95 poäng. Vin nr 2 är Cérvoles Blanc 2007 från D.O. Costers del Segre och innehåller 55% chardonnay och 45% macabeu (macabeo på spanska och viura i Rioja). Vi har två flaskor av deras röda vin i källaren men har aldrig provat något vin från denna producent. Det doftar fantastiskt mycket fat och frukten har väldigt svårt att göra sig hörd. En väldigt tydlig ton av popcorn med smörsmak dominerar och vi har svårt att göra oss en bild av var det här kommer landa med lite lagring. Idag känns det lite för överdrivet för att vara gott. Men funkar kanske till en hårt grillad fisk. Tredje vinet är Clos Nenin 2006 från Kataloniens enda DOQ, Priorat. Vi har nog aldrig druckit en vit Priorat förut men det här hade vi ändå aldrig kunnat plocka blint. Blandningen av 54% grenache, 15% viognier, 14% rousanne, 9% pinot noir och 8% macabeu, doftar väldigt annorlunda och komplext. Närmast doftmässigt ligger kanske en vit châteauneuf men med mer mineral och lite röda bär. I munnen är det visköst och lite mer syra hade inte gjort ont. 92 poäng från Parker är i högsta laget.

Middagen blev återigen tapas på en enklare restaurang i El Born och till det drack vi Val Sotillo Reserva 1999, ett Ribera del Duero-vin som vi normalt sett håller mycket högt men som inte riktigt lyckades leverera fullt ut. Det var fortfarande ungt och hade en lite besvärande övertydlig vaniljton. Men i övrigt var det riktigt bra.

Sista kvällen återvänder vi till El Born för middag på Maniel, en liten espai gastronòmic med fokus på lokala viner och råvaror. Efter lite diskussion med vår servitör över ett glas cava kommer vi fram till Caus 2002 (91 poäng av Tanzer) från Can Rafols dels Caus i Penedès. Vi associerar till modern Pauillac med begynnande mognad: urläcker cabernetfrukt, bra struktur och balans. Resans bästa rödvin. Maten är ambitiös men lite ojämn i kvaliteten. Första rätten är en ekologisk tomat skuren i bitar och serverad med rödlök, en mörk ansjovis, olivolja och salt. Vi älskar visserligen tomat men den här var inte så bra som den skulle behöva för att lyfta rätten. Därefter serverades en naturlig anklever med jordgubbsås, gott men inte en klockren kombination. Den efterföljande tonfisken som bara snabbvänts i pannan var fantastisk och den avslutande fläskfilén perfekt stekt. Maniel är en väldigt prisvärd restaurang med bra service och viner men inte något för de som söker stjärnkrogsupplevelser.

Utöver middagarna åt vi även gott ett antal luncher, bland annat på fiskrestaurangen Can Ramoneta i Barceloneta (fantastisk marulk i den lokala mandelbaserade såsen romesco) och tapas-stället Cerveseria Catalana i l'Eixample. Den senare är Barcelonas svar på Sturehof och knökfullt större delen av dagen.

Vi ser fram emot att återvända till Katalonien för att dyka djupare i regionens viner!