Domaine Cros ligger i Minervois bara några kilometer från den otroligt vackra staden Carcassonne. Domänen drivs av Pierre Cros som förfogar över gamla stockar av syrah, grenache, mourvedre m.fl. Men de allra äldsta är hans carignanstockar som planterades 1905. Druvor från dessa stockar används till ett av vinerna vi dricker ikväll, Vieilles Vignes 2006. Kvällens andra vin, Les Aspres 2001, är istället 100% syrah som fått 20 månader på nya barriquer.
Domaine Cros Les Aspres 2001 (inköpt för ca 300 kr, årgång 2006 kostar 369 kr) doftar väldigt mycket rökiga fat, bacon och mörka bär av vilka blåbär är tydligast. Det finns också en lite ovanlig doft som vi tycker påminner om nougat. Nu när vinet är 8 år skulle man vilja att faten börjat absorberas av frukten för att man ska få möjlighet att känna syrahfrukten från de gamla stockarna. Men så kommer det kanske aldrig att bli.
I munnen är det mer bär: blåbär, söta björnbär och mogna vildhallon. Fatigheten slår igenom mindre i smaken men kommer fram i den eldiga, intensiva och alkoholsöta eftersmaken. Det här är ett riktigt gott vin men det är inte mitt i prick preferensmässigt för oss.
Domaine Cros Les Aspres 2001 (inköpt för ca 300 kr, årgång 2006 kostar 369 kr) doftar väldigt mycket rökiga fat, bacon och mörka bär av vilka blåbär är tydligast. Det finns också en lite ovanlig doft som vi tycker påminner om nougat. Nu när vinet är 8 år skulle man vilja att faten börjat absorberas av frukten för att man ska få möjlighet att känna syrahfrukten från de gamla stockarna. Men så kommer det kanske aldrig att bli.
I munnen är det mer bär: blåbär, söta björnbär och mogna vildhallon. Fatigheten slår igenom mindre i smaken men kommer fram i den eldiga, intensiva och alkoholsöta eftersmaken. Det här är ett riktigt gott vin men det är inte mitt i prick preferensmässigt för oss.
Domaine Cros Vieilles Vignes 2006 (199 kr) doftar lite enklare och lite grönare. Vi känner äppelblom, körvel och kaffe. Prisskillnaden mot Les Aspres på 170 kr i de nuvarande årgångarna känns berättigad.
I munnen fortsätter de lite grönaktiga tonerna och det smakar som mogna jonagoldäpplen. Eftersmaken är lite grönbesk och sträv med äppelskal och salmiak. Det här vinet behöver tid men vi tror aldrig att det kommer bli ett stort vin.
Det närmsta jämförelseobjektet vi kommer på för carignanviner är Barrals Faugères men det är ett vin som spelar i en mycket högre division än det här. De delar visserligen de gröna äppeltonerna men där tar likheterna helt slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar