Dags har blivit dags för lite mogen noshörning från den speciella årgången 2003. De flesta förknippar detta år med värmebölja och därtill hörande problem men för barbera var årgången generellt sett mycket bättre än för nebbiolo och dolcetto. Eftersom barbera naturligt har en väldigt hög syra blir åtminstone inte det ett hinder under varma år. Men givetvis kan andra värmerelaterade problem uppstå.
La Spinetta Cà di Pian Barbera d'Asti 2003 doftar mörkt, lite bränt och nya världen-inspirerat. Kombinationen av brända örter och stenhårt rostade fat ger en rökig känsla som vi inte förknippar med barbera. Frukten är också mörk och björnbärssöt med lite karamelliga inslag av bränt socker. Det finns också mycket tydliga toner av svartvinbärsblad. Det här är inte den mest typiska av barberor...
I munnen är faten också påtagliga liksom björnbären och de brända örterna. Syran är ok och avslutningen är lakritsfylld, mogen och kanske lite kort. Men det är gott!
När vi drack 2006:an av Cà di Pian tyckte vi att det var den bästa årgången någonsin men även 2003 har med lite lagring blivit riktigt bra. Hur Spinettas viner kommer att åldras nu när de börjat eka lite försiktigare är såklart svårt att sia om men förhoppningsvis vinner 2006:orna lika mycket som 2003:orna på lite tid i källaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar