Det påstås att Ferruccio Biondi Santi "uppfann" brunello di montalcino i slutet av 1800-talet. Och än i våra dagar är Biondi Santi definitivt den mest kända brunellon. 1963 erhöll brunello di montalcino sin DOC och 1980 kom DOCG. Tre år senare fick även lillebror rosso di montalcino DOC-status.Biondi Santi har två rosso di montalcino i sitt utbud, Fascia Rossa och Etichetta Bianca. Den förra är helt enkelt nedklassad brunello och tillverkas således endast vid sämre årgångar. Den senare, som vi dricker ikväll, är den vanliga rosson från lite yngre stockar. Bägge vinerna får 12 månader på slovenska fat.
Biondi Santi Rosso di Montalcino 1999 doftar moget och förbluffande elegant. Den uppvisar nästan nebbiololik komplexitet, så långt från nidbilden av mustig bonn-rosso som man kan komma. Precis som i vissa baroli har faten gett en mjuk ton av rostade pinjenötter. Frukten är mörk med björnbär, blåbär och svarta vinbär. Det finns också en tydlig blomkomponent med torkade rosor och ängsblommor. Wow!I munnen är balansen helt perfekt. Det finns svarta och röda vinbär, bigarråer och tobak. Alla komponenter som vi vill ha finns också på plats - sandiga tanniner, bra syra och lätt elegans.
Oj, vilken positiv överraskning. Det här vinet ska såklart inte lagras längre men ikväll gav det oss en härlig drickupplevelse. Det är den klart bästa rosso di montalcino som vi någonsin har druckit.
4 kommentarer:
Oj så trevligt! Och så klokt att vänta ut den ordentligt. Blomkomponenter kan man knappast få för mycket av.
Man ska inte underskatta Rosson's lagringspotential, viss mindre producenter (som ex Salvioni), tappar sin Rosso direkt från Brunello faten. Alltså använder man Brunello frukt som man ger kortare tid på fat, iom att tappar den tidigare på flaska. (ofta ligger ekonomiska själ bakom - från skörd tar det ca 4,5 år innan man får sälja en Brunello beroende på lagringskraven)
Intressant det visste inte jag! Trodde att Rosson alltid var mer av ett andravin från yngre stockar, sämre växtplatser eller ratade fat. Man lär sig nåt varje dag :)
Vinös - det du beskriver är ju förstås normalfallet och betydlig vanligare. Det finns fynd att göra så man skall inte dra all Rosso över en kam - jag vet dock ej hur B-S gör sin.
Skicka en kommentar