söndag 6 september 2009

Braida Bricco dell'Uccellone 2000

Det är inte så länge sedan barbera rent kvalitetsmässigt ansågs vara en andra klassens druva i Piemonte. Med sin extremt höga syra och sitt låga tannininnehåll ansågs den inte kunna användas till stora viner. Trots det var den uppodlade ytan med barbera 15 gånger större än den med nebbiolo. Anledningen till det var druvans förmåga att ge pålitlig (=hög) avkastning oavsett jordmån och läge, samt dess stora motståndskraft mot parasiter och mögel.

Sedan början av 80-talet har nu mycket förändrats. Även om nebbiolo såklart fortfarande är regionens kung finns det numera en stor mängd barberaviner som ligger högt både i kvalitet och pris. Dessutom blandar man oftare barbera och nebbiolo trots att Piemonte traditionellt varit ett endruvevinområde. Denna kombination är en bra matchning; barbera bidrar med syra och färg, nebbiolo med tanniner och komplexitet.

Vi tycker att de allra bästa barberorna är barriquelagrade men inte för sent skördade. På så sätt nyttjar man både druvans naturliga syra men övervinner också tanninproblemet. Givetvis måste man också hålla ner uttaget men det gör alla ambitiösa barberaproducenter.

Braida Bricco dell'Uccellone 2000 (349 kr för 3 år sedan, idag kostar 2005:an 495 kr) har en lite ovanlig doft där faten tar väldigt mycket plats, det kommer stundtals puffar av nysågad planka trots att vinet är nästan 10 år. Men i huvudsak ger faten en nötig karaktär med bittermandel och rostade hasselnötter. Vi associerar till bakverket haselnüsskranz och trots att faten är så tydliga stör de inte helheltsintrycket, förmodligen på grund av att de är försiktigt rostade. Frukten är klassisk barbera med blåbär, lingon och vinbär. Doften är verkligen komplex och det känns som att man aldrig sniffat tillräckligt mycket.

I munnen känns frukten lite mörkare och den där nysågade plankan med rostade hasselnötter dyker upp igen. Men inte heller i munnen är fatkaraktären överdriven även om vi kan tänka oss att den upplevdes som så i vinets ungdom.

Syran är hög och vinet känns faktiskt fortfarande ungt. Det skulle vara väldigt intressant att få prova det här om 5 år igen, det är inte omöjligt att det kommer vara ännu bättre då!

3 kommentarer:

anders wennerstrand sa...

Ååh, ett riktigt favoritvin! Kul att du också gillar och skriver. Och vi är helt överens om att de bästa är tätfruktiga barriqueviner, även om man kan gilla den rakare, äldre, lättare stilen också. Synd att Uccellonen har blivit så grymt dyr...

Samma vin för några år sedan här. En flaska kvar, den åker nog snart.

Vinös sa...

500 spänn är definitivt i mesta laget även om vinet är riktigt bra. Hur mycket kostade den på plats?

anders wennerstrand sa...

Oj, minns inte riktigt, men den är inte jättebillig i Rocchetta heller. Vi besökte dem 2007, vad kan den aktuella årgången ha kostat, €30-35 ungefär? Några äldre årgångar, 2000 bland dem, fanns också att köpa och var faktiskt billigare. På restaurang är det förstås en annan femma, som du vet; vi svenskar tycker alltid att det är tokrea på bra vin på krogen när påslaget är 150 spänn flat i stället för 300 procent.

Igen, roligt att läsa om den hos dig.