Elio Altare är en av våra favoritproducenter. Han erhåller sällan riktigt höga betyg (>95 p) från Parker et al men får ofta väldigt positiva omdömen i beskrivande texter av samma skribenter. Man får känslan av att många vinskribenter vet hur mycket de uppskattar Altares viner men i blindprovningar hamnar de ändå i skuggan av kraftigare och fylligare viner. Därav diskrepansen mellan poäng och skriftligt omdöme.
Elio skapar viner utifrån sin egen filosofi, med fokus på balans och elegans. Han har påverkat en hel generation av vinmakare i Barolo med sin syn på hur ett vin skall vara. Att vinna blindprovningar eller få 100 poäng av Parker är inte drivkraft för honom. Han har själv berättat för oss om sin uppgivenhet inför vinteoretiker som besöker honom och som inte förstår sig på hans viner. Elio skapar inte viner för att knocka konsumenten utan för att smeka hennes sinnen. Han tror inte heller på viner som måste sparas 10 år innan de kan drickas. Han har givetvis ingenting emot att dricka äldre viner men vill att de också ska kunna avnjutas i sin ungdom. Översatt till vinmakning innebär det hårt arbete i vingården, rigorös selektering, kort maceration (4-5 dagar) i rotofermenters och en relativt varsam fatbehandling (endast 20% nya fat för standardbarolon och Arborina och 50% för Brunate).
Elio Altare Barolo 2003 (578 kr) är ljust röd i färgen med nebbioloorangea, nästan vattniga ytterkanter. Doften är stor, atypisk och varm. En försiktig fatighet samsas med bränt socker, gula rosor och mörka bär. I munnen är vinet som vanligt elegant, balanserat och friskt med långfibriga och lena tanniner. Det här är ett mycket drickvänligt vin, så långt från nya världens dopade jättebabies man kan komma. Eftersmaken är lång och elegant med en liten beska. Det känns att den svåra årgången har satt sina spår och vi upplever att 2003:an är betydligt sämre än den fantastiska trion av Altare Barolos från 01, 00 och 99.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar