När vi sommaren 2005 besökte Pierre Peters i Mesnil köpte vi, utöver lådorna med Cuvée Speciale 1998, en ströflaska Extra Brut . Den har legat i källaren sedan dess och har därmed fått minst 3 års flasklagring efter degorgering. Av korkens utseende att döma är det nog ytterligare några år till.
Från att ha varit en av svenska vinskribenters favoritchampagne har Pierre Peters fått en hel del kritik senaste året. Bland annat sablade Kronstam ner standardcuvéen för något halvår sedan. Vi tycker att kritiken är lite orättvis och beror på att Pierre Peters säljer sin champagne snabbare idag och de flaskor som säljs på systembolaget är alldeles för unga. Vi har druckit många Pierre Peters i Sverige de senaste åren som varit sådär kartigt päronsplittiga som för ung Blanc de Blancs alltid är. Men vi tror alltså att problemet är ungdomen och inte en sänkt kvalitetsambition från odlaren. Nåväl, kvällens flaska kommer inte lida av några ungdomskrämpor.
När vi öppnar Pierre Peters Extra Brut Blanc de Blancs sprids en mjuk och inbjudande doft av äppelmust ur flaskan. Färgen är ljust halmgul och moussen livlig. Doften är snustorr, ren, fräsch och otroligt aptitretande. Mesnils härliga mineralkaraktär blir tydligare när sötman är lägre men å andra sidan blir inte doften heller lika flamboyant. Det doftar trocadero, mineral, hav, lime och kanderade apelsinskal. Ganska snabbt framträder små mognadstoner av Karl Johansvamp och rostade hasselnötter. I den torra och något enkla smaken återkommer mineral, hav och mognadstoner. Syran är relativt låg och eftersmaken tyvärr inte särskilt lång.
När man dricker den här typen av ”semi-zero-dosage” inser man vilket slöseri med fina råvaror det är när vinmakarna i regionen är för trigger happy med sockerströaren. Pierre Peters har 4 gram socker per liter vin i sin Extra Brut och givetvis kan man tänka sig mer, men alla de hus som öser i 10 gram eller mer i sin Brut är i vår mening inget annat än rena och skära populister.
Från att ha varit en av svenska vinskribenters favoritchampagne har Pierre Peters fått en hel del kritik senaste året. Bland annat sablade Kronstam ner standardcuvéen för något halvår sedan. Vi tycker att kritiken är lite orättvis och beror på att Pierre Peters säljer sin champagne snabbare idag och de flaskor som säljs på systembolaget är alldeles för unga. Vi har druckit många Pierre Peters i Sverige de senaste åren som varit sådär kartigt päronsplittiga som för ung Blanc de Blancs alltid är. Men vi tror alltså att problemet är ungdomen och inte en sänkt kvalitetsambition från odlaren. Nåväl, kvällens flaska kommer inte lida av några ungdomskrämpor.
När vi öppnar Pierre Peters Extra Brut Blanc de Blancs sprids en mjuk och inbjudande doft av äppelmust ur flaskan. Färgen är ljust halmgul och moussen livlig. Doften är snustorr, ren, fräsch och otroligt aptitretande. Mesnils härliga mineralkaraktär blir tydligare när sötman är lägre men å andra sidan blir inte doften heller lika flamboyant. Det doftar trocadero, mineral, hav, lime och kanderade apelsinskal. Ganska snabbt framträder små mognadstoner av Karl Johansvamp och rostade hasselnötter. I den torra och något enkla smaken återkommer mineral, hav och mognadstoner. Syran är relativt låg och eftersmaken tyvärr inte särskilt lång.
När man dricker den här typen av ”semi-zero-dosage” inser man vilket slöseri med fina råvaror det är när vinmakarna i regionen är för trigger happy med sockerströaren. Pierre Peters har 4 gram socker per liter vin i sin Extra Brut och givetvis kan man tänka sig mer, men alla de hus som öser i 10 gram eller mer i sin Brut är i vår mening inget annat än rena och skära populister.
1 kommentar:
Plingeling, Vinös! Den BS-aktuella BdB Extra Brut är i toppform just nu, så osäkra "Beställ"-knappen :)
Skicka en kommentar