Ett av majsläppets lite mer omtalade Châteauneufer, Domaine La Barroche 2005, sålde som väntat slut ganska omgående. Förvånansvärt nog kom någon vecka senare ytterligare ett parti om ca 100 flaskor in till Passagen. Vi köpte ursprungligen en låda av vinet, helt ämnad för källaren, men när vi fick nys om restpartiet införskaffade vi 4 flaskor till varav en fick sätta livet till i onsdags.
Våra förväntningar var minst sagt höga med tanke på allt buzz som föregår både domänen och årgången. Winespectator hyllade vinet med 93 poäng och Robert Parker gav 89 poäng men med brasklappen att han alltid är ogin mot nya domäner. Här hemma var Livets goda lite snålare och delade ut 85 LGP. Helt klart är att prislappen på 257 kr måste anses låg i förhållande till de omdömen som vinet erhållit på den internationella scenen.
Vi provar vinet okarafferat i syrahglas. En mycket stor, mörk doft med svartrostade fat, söt varm lakrits och mörka bär exploderar i näsan. Faten har satt tydliga avtryck i form av svart rökighet. Det luktar både dyrt och fläskigt och förväntningarna höjs ytterligare ett snäpp.
Tyvärr klarar smak och munkänsla inte riktigt av att möta förväntningarna som näsan skruvat upp. Alkoholen är junior och spretig vilket gör att vinet känns överdrivet visköst och lite tungt. Den feta, salta avslutningen påminner om gymnasietidens laborerande med lakritsshots gjorda på Turkisk Peppar löst i vodka. Eftersmaken är lång och intensiv tack vare den höga koncentrationen men den är inte driven av höga syror.
Det här är trots allt ett bra, om än fortfarande obalanserat, vin som vi hoppas blir ännu bättre med tiden.
Vi slänger ner alla flaskorna i källaren och överväger att låta bli köandet efter domänens finvin "Pure" av årgång 2004 som kommer 2 juni...
Våra förväntningar var minst sagt höga med tanke på allt buzz som föregår både domänen och årgången. Winespectator hyllade vinet med 93 poäng och Robert Parker gav 89 poäng men med brasklappen att han alltid är ogin mot nya domäner. Här hemma var Livets goda lite snålare och delade ut 85 LGP. Helt klart är att prislappen på 257 kr måste anses låg i förhållande till de omdömen som vinet erhållit på den internationella scenen.
Vi provar vinet okarafferat i syrahglas. En mycket stor, mörk doft med svartrostade fat, söt varm lakrits och mörka bär exploderar i näsan. Faten har satt tydliga avtryck i form av svart rökighet. Det luktar både dyrt och fläskigt och förväntningarna höjs ytterligare ett snäpp.
Tyvärr klarar smak och munkänsla inte riktigt av att möta förväntningarna som näsan skruvat upp. Alkoholen är junior och spretig vilket gör att vinet känns överdrivet visköst och lite tungt. Den feta, salta avslutningen påminner om gymnasietidens laborerande med lakritsshots gjorda på Turkisk Peppar löst i vodka. Eftersmaken är lång och intensiv tack vare den höga koncentrationen men den är inte driven av höga syror.
Det här är trots allt ett bra, om än fortfarande obalanserat, vin som vi hoppas blir ännu bättre med tiden.
Vi slänger ner alla flaskorna i källaren och överväger att låta bli köandet efter domänens finvin "Pure" av årgång 2004 som kommer 2 juni...
1 kommentar:
Efter 3 dagar i kylskåp tycks balansen lite bättre. Grenachefrukten framträder tydligare och vår förhoppning om ett vackert åldrande tänds...
Skicka en kommentar