Alain Graillot La Guiraude 2001

Dags att för andra gången på relativt kort tid testa Alain Graillots prestige-Crozes-Hermitage La Guiraude 2001. Alain Graillot har ju hyllats i många år av den svenska vinkritikerkåren med Kronstam i spetsen men vi har aldrig lyckats lista ut riktigt var storheten ligger. Vi upplever inte att han gör dåliga viner men inte heller att han uträttar några storverk.

Alain Graillot La Guiraude 2001 doftar initialt bångstyrig Syrah som fått besök av en minst sagt besvärande kusin från landet, gödselstacken. Vi har generellt sett ingenting emot stallighet i vin (tvärtom!) men här luktar det faktiskt lite obehagligt. Under timmarna i glaset ändrar doften dessutom karaktär och framstår efter tag som rå njure. Men inte på det där trevliga ungburgundiska sättet, snarare som stickig urin.

I smaken är det obehagliga gödselinslaget fortsatt tydligt. Tanninerna har smält, koncentrationen borde vara bättre i en Guiraude och en fadd, lite sumpig munkänsla infinner sig efter att man svalt. Förmodligen var vinet bättre för några år sedan.

Sammanfattningsvis är vinet tyvärr återigen en stor besvikelse och den tredje och sista flaskan i källaren kommer drickas med väldigt låga förväntningar. Dagen efter kommer M&T på middag och förvärmning inför festen hos C&N. De hjälper oss att avsluta flaskan men som väntat kan de tyvärr inte annat än instämma i vår kritik.