Gallina är en liten by på toppen av en kulle i kommunen Neive i Barbaresco. Längs kullens sydsida växer främst nebbiolo, men även högklassig barbera. Gallina måste nog anses vara den cru som är mest känd i hela Neive. Och det beror förstås på producenter som La Spinetta och Bruno Giacosa som gör vingårdsbetecknade viner härifrån. Barberaviner från Gallina har alltid ansetts kunna kombinera en kraftfull struktur med en komplex doftprofil.
Vi öppnade flaskan igår och körde det vi brukar kalla home racking dvs hällde vinet fram och tillbaka mellan flaska och karaff ett antal gånger. Därefter lät vi det stå i karaffen i tre timmar. Trots denna insats kändes vinet alldeles för ungt för att konsumera så vi lät det stå ett dygn i karaff och gav oss i kast med det igen idag.
La Spinetta Gallina Barbera d'Alba 2006 har en mörk, ogenomtränglig färg. Igår skymdes all frukt bakom faten men idag tittar både bigarråer och björnbär fram. Faten utgör dock fortfarande en betydande del av doftintrycket och bidrar med pinjenötter, sandelträ, garam masala och kakao. Vi upplevde vinet som lite alkoholeldigt igår men idag är det som bortblåst. Doften är helt klart både udda och komplex och vi bjuds på anis, saltlakrits och ängsblommor.
Även i munnen har eldigheten dämpats jämfört med igår. Smaken är fyllig och tät i fruktdriven, högextraherad och opportun stil. Vi gillar när barbera får leverera det den kan bäst - hög syra - men i kvällens vin är den långt lägre än vad druvan är kapabel till. De mesta av tanninerna i vinet kommer från faten och det märks, inte minst i eftersmaken, där en tydlig ekbeska kör efterfest i munhålan tillsammans med lite anis långt efter att man svalt.
Vi gillar det här vinet även om det ännu är alldeles för ungt för att bjuda på riktig drickvänlighet. Det har en egen stil och en udda, fascinerande doft. Det ska bli väldigt intressant att se vad som händer efter några år i källaren!
Vi öppnade flaskan igår och körde det vi brukar kalla home racking dvs hällde vinet fram och tillbaka mellan flaska och karaff ett antal gånger. Därefter lät vi det stå i karaffen i tre timmar. Trots denna insats kändes vinet alldeles för ungt för att konsumera så vi lät det stå ett dygn i karaff och gav oss i kast med det igen idag.
La Spinetta Gallina Barbera d'Alba 2006 har en mörk, ogenomtränglig färg. Igår skymdes all frukt bakom faten men idag tittar både bigarråer och björnbär fram. Faten utgör dock fortfarande en betydande del av doftintrycket och bidrar med pinjenötter, sandelträ, garam masala och kakao. Vi upplevde vinet som lite alkoholeldigt igår men idag är det som bortblåst. Doften är helt klart både udda och komplex och vi bjuds på anis, saltlakrits och ängsblommor.
Även i munnen har eldigheten dämpats jämfört med igår. Smaken är fyllig och tät i fruktdriven, högextraherad och opportun stil. Vi gillar när barbera får leverera det den kan bäst - hög syra - men i kvällens vin är den långt lägre än vad druvan är kapabel till. De mesta av tanninerna i vinet kommer från faten och det märks, inte minst i eftersmaken, där en tydlig ekbeska kör efterfest i munhålan tillsammans med lite anis långt efter att man svalt.
Vi gillar det här vinet även om det ännu är alldeles för ungt för att bjuda på riktig drickvänlighet. Det har en egen stil och en udda, fascinerande doft. Det ska bli väldigt intressant att se vad som händer efter några år i källaren!
2 kommentarer:
Drack den här i fredags på en osteria/enoteca i Venedig! 2006 Gallina kostade EUR 46 på restaurang! Helt ofattbart - inte utan man känner en viss avundsjuka men även ilska över svenska restaurangers påslag. För inte är Venedig billigt ha lokal i, särskilt inte 200 m från Markusplatsen.
Vinet? Precis som ni skriver; ack så ungt men det är finfina grejer och det gör inte ont att dricka :-)
Otroligt bra pris, för många år sedan betalde jag nästan 200 spänn för en liten Löwenbräu på Markusplatsen. Borde kanske ha frågat om priset innan vi beställde...
Skicka en kommentar