Domaine Leon Barral Valinière 2004

Efter förra årets upptäckt av Leon Barral (tack Finare Vinare!) tänkte vi ikväll testa deras främsta vin som har en helt annan druvsammansättning (80% mourvedre, 20% syrah) än de två andra cuvéerna Jadis och Faugères. Och även en annan prissättning (348 kr).

Borta är alltså all carignan och cinsault och istället har det fyllts på med den normalt sett sträva, chokladiga mourvèdre. Vi hoppas att det inte innebär att den där terroirdrivna drickbarheten som vi blev så förtjusta i har försvunnit.

Domaine Leon Barral Valinière 2004 har en doft som vi vid första sniffen associerar till något riktigt bra från Italien. Det går inte riktigt att sätta fingret på varför, hur luktar Italien egentligen?

När vi doftar lite noggrannare kommer röda äpplen, mörk choklad, salmiak, blåbär och den underbara krutröken som verkar vara Barrals signum. Fascinerande nog är doftprofilen relativt lik ingångsvinet Faugères även om det här är mycket elegantare och renrasigare. Det är inget snack om att vinmakande och terroir sätter större prägel än druvsorterna! Och precis som i ingångsvinet finns det en liten stallighet även i Valinière men den är ännu så länge väldigt försiktig. Däremot saknas den där gryniga mustkänslan som vi tror carignan ligger bakom och som skänker ett vin skön och lite bonnig drickbarhet.

I munnen är vinet långt mer elegant än sina två lillasystrar. Trots att koncentrationen är riktigt hög och syran biter ifrån bra är balansen helt felfri. Tanninstrukturen är bra och mogen. Eftersmaken fortsätter länge och klingar till sist av i salmiak, mineral, sötlakrits och äpplen. Oj va gott.

Till skillnad från de två Barralvinerna vi drack i höstas, där vi tvekade kring lagringsbarheten, så tror vi att Valinière har ett långt liv framför sig. Barral levererar igen!