Rickard Juhlins system där han anger den poäng som han tror vinet kommer att uppnå när det är perfekt moget är tänkt att adressera just den här problematiken. Men hur trovärdig är en sån poäng? ”Idag är det här vinet värt 88 poäng men om 10 år 91 poäng” - alla inser hur trubbig en sådan siande betygssättning är.
Men vår huvudinvändning är egentligen inte att betygsättningen av ett vins potential är svår och osäker. Vi tycker att det stora problemet är att den döljer vilken enorm skillnad det är på ett ungt och ett moget vin! Att det bara skiljer några få poäng mellan ett ungt och ett moget vin ger inte en rättvisande bild av hur stor förbättring ett vin kan genomgå genom lagring.
Lilliano Chianti Classico Riserva 1999 har en stor, mogen och komplex doft med ett mycket attraktivt inslag av vita blommor. Frukten består av bigarråer och lite björnbär. De två åren på små fat från Allier gör sig alltjämt påminda och dessutom finns en liten eldighet längst upp i glaset. Tertiära aromer av svamp, mjukt läder och multna löv kompletterar på ett härligt sätt.
Munkänsan är slank och len även om tanninerna fortfarande är påtagliga. Syran är föredömligt hög. Frukten skulle kunna vara något mer kompakt i mitten men det är inte något vi är så känsliga för. Eftersmaken är riktigt lång och avslutas lite eldigt och örtbittert. Matvänligt, drickvänligt och väldigt gott!
PS
2009-05-05: Nu har vi ändrat oss och kommer börja sätta poäng på viner i den här bloggen. Vi har dock inte ändrat åsikt - det är fortfarande väldigt svårt att bedöma ett ungt vins potential och ett sifferbetyg är fortfarande väldigt endimensionellt. Men vi känner att ett betyg ändå kan bidra till att förmedla våra helhetsintryck av ett vin!
DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar