Torres Mas Borrás 2003 doftar rödfruktigt av körsbär och röda vinbär. Det finns även ganska rejält med fat i doften och vi måste faktiskt kapitulera - det doftar burgundiskt! Vi dricker vinet okarafferat och första 10 minuterna finns lite mintiga eller vitblommiga övertoner men de vädras tyvärr bort snabbt och ersätts med lite mognadstoner av torkat läder.
I munnen är attacken inte riktigt så bra som vi hoppats och den saknar lite struktur och kraft i mittsmaken. Det är visserligen läskande och lätt men eftersmaken är relativt kort och aningen alkoholspretig. Vi associerar i munnen mer till nya världen än Bourgogne.
Totalt sett är vi imponerade och positivt överraskade. Torres har ikväll gett oss ett gott, om än inte stort, pinot noir-vin.
3 kommentarer:
Om man utgår från den knepiga årgången och åldern på vinet så är det inte konstigt att den tappat frukt och fått lite för mycket mognadstoner.
Ett eller två år för mycket flaskan.
För ett år sedan provades 2002, jag var inte imponerad. Doften var ganska trevlig, men smaken var snål i frukten, torr och lite ogin, bränd och aningen grovt anemisk.
2003 provade jag 1994, ungefär samma uppfattning, bra doft men kärv och haltande smak. Jag tror inte Spanien och Pinot Noir dansar så bra tango.
Anders: Håller med, det här vinet var nog bättre för några år sedan även om våra invändningar mot munkänslan egentligen inte är åldersrelaterade. Intressant är dock att Torres själva rekommenderar minst 5 års lagring för denna årgång. Fast kanske inte på en hylla på finlandsfärjan :)
Winepunker: Det verkar som att du haft samma intryck som vi av det här vinet. Och det är väl som du skriver, det finns bättre kombinationer än pinot och Spanien!
Skicka en kommentar