Vin 1
Klart mognast i färgen men ser ändå inte gammalt ut. Doften är komplex med både röd och mörk frukt i form av körsbär, björnbär och plommon. Faten är väldigt närvarande med en tydlig kaffeton. Det finns även ett grönt inslag som går mot tobak. Ovanpå alltihopa finns en lite funky känsla av våt halm.
De fyra första adjektiven som hamnar på mitt papper efter första klunken är: syrlig, sträv, vass, bråkig. Det känns som att frukten lämnat w.o. Men allteftersom tiden går fläskar frukten till sig och vinet blir bara bättre och bättre ju länge kvällen lider.
Det tar ett tag att mejsla ut en gissning på det här vinet men efter ett tag känns det uppenbart. Det måste vara en bra Bordeaux från östra stranden från en svag årgång, typ 2002.
Facit: Château Angelus 1993. Ett vin som vi aldrig druckit förut, kul! Gissningen hamnade ganska rätt geografiskt men ett decennium fel på årgången. Det sjuka som händer efter att etiketten visats är att samtliga runt bordet plötsligt känner att vinet är lite bättre än innan. Visserligen hade vi kommenterat att det uppförde sig bättre och bättre i munnen under provningens gång men man kommer inte ifrån att undra hur mycket inflytande en etikett har på våra smaklökar...
Vin 2
Ur glaset stiger ett sotmoln av übermörka toner. Blåbär, cykelslang, viol, mörkrostat kaffe och någon drar även till med asfalt. Vinet känns betydligt enklare än normalt på dessa provningar och det har BiB-toner av mejeri, pelargon och smörkola. Svårt att härleda härkomst men vi känner oss säkra på att syrah har ett finger med i spelet.
Om någon var osäker på att faten varit hårt rostade så skingras dessa tvivel i munnen. De mörkrostade kaffetonerna accentueras dessutom av en obarmhärtig strävhet. Avslutningen är riktigt lång med bred, violaktig tät frukt. Vi känner också lite russinsötma och torkad frukt i eftersmaken.
Den här typen av viner kan man nog göra var som helst i världen där solen brassar på. Väldigt svårt att gissa på region men vi drar till med en syrah från södra portugal och en vinmakare som har mer ambition än kompetens.
Facit: Tenuta di Argiano Solengo 2001. Ojdå. Det här är nog så långt från våra preferenser man kan komma. Syrahinnehållet är bara ca 30% och Portugal ligger en bit från Toskana. Men vi håller ändå vår gissning långt bättre än vad prisvärdet är på det här vinet...
Vin 3
Tredje glaset är initialt helt stumt men efter någon halvtimme öppnar det upp sig bra. Även i detta vin är faten påtagliga men bättre utförda än i vin 2. Doften är både kryddig och örtig med tobak, svartpeppar och garrigue.
I munnen blir varmklimatsvibbarna än starkare med mörk blåbärssyltig frukt. Allt hålls dock inom ramen för anständighet och vi gillar det här vinet riktigt bra. Det kommer nog kunna bli en riktig pärla om 5-6 år. Kan det här vara M&U som dragit med sig en bra sydfransos som vanligt?
Facit: Bodegas LAN, Edición Limitada 2003. Vi bommar alltså vårt eget vin (som vi dock aldrig druckit förut). Men vi valde mellan det här och vin 4, som har ännu mer power vilket fällde avgörandet. Glasflaskan till det här vinet är för övrigt tramsig. Enormt stor och bredaxlad med extremt tjockt gods. Urdrucken väger den som en oöppnad vanlig flaska vin!
Vin 4
Trälimmiga, flyktiga fattoner är det som först letar sig in i näsan. Och det är de som står för elegansen. I övrigt är doften tät, syltig och aningen bränd. Just de eleganta och väl tilltagna fattonerna, tillsammans med örtigheten, ledde in oss på att det skulle vara vår egen LAN men det visade sig ju sedan vara fel.
Vi skrev ju att strävheten i vin 2 och 3 var hög men i det här vinet är den exceptionell! En käftsmäll fås väl normalt sett utanpå munnen men det här vinet levererar en rak höger inifrån som skulle gjort Mike Tyson stolt. Strävhetsklockan på bolaget skulle behöva snurras två varv. Dessutom är det bra syra så det är svårt att dricka det här vinet utan fet mat. Det känns visserligen inte som en modern Rioja (förutom de väl tilltagna franska faten) men vi har druckit så många andra konstigheter från det nya Spanien så vi har inga problem med att köra den gissningen.
Facit: Château La Reyne L'Excellence 2003. 100% Auxerrois (Malbec) och 100% sydfransk kompromisslöshet. Ett vin för 200 spänn som verkligen levererar bra för de pengarna. Det vore väldigt intressant att prova det här vinet igen om 10 år. "Will the fruit outlast the tannins" som Parker skulle sagt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar