Det första intrycket är Margaux-likt med fin blommighet och ek som redan bäddats in fint i tät vinbärsfrukt. En grön paprika, lite plommon och mineral kommer också fram och fullbordar den underbart ursprungstypiska doften. Det enda lite udda inslaget är något som vi först associerar till menthol men som snarare doftar tigerbalsam.
I munnen är det lätt, rent och ungt. Tanninerna är kanske inte av allra högsta kvalitet men till mat gör de sitt jobb klanderfritt. Detta är den bästa Maucaillou vi druckit och det är definitivt ett slott vi kommer shoppa mängder av när 09:orna kommer. Rekommenderat drickfönster: 2013-2020.
3 kommentarer:
Tack för avrapporteringen! Vi har ett helt gäng såna här på lut och det känns fint att de börjar arta sig. Bara två år till ska man hålla sig alltså....
btw: Parker är på tok för snål med cru bourgeoisernas drickfönster.
Instämmer, har ett par flaskor på lut och har varit där med korkskruven... men valet har fallit på bruks-StEmilion-2005or istället. Ännu så länge har jag dock inte hittat ngn riktigt skön 2005a - det mesta har antingen varit lite tunt (då pratar vi enkla viner...) eller ganska knutet, och då är det lättare att välja en tillgängligare 2004a (som dessutom sannolikt har ett kortare drickfönster). Hur länge tror du 2005 Maucaillou håller? 2020? MVH - Vintresserad
Att spå hur ett vin kommer utvecklas är tricky business. Vi har nyligen druckit två bordeauxer från 1998, Pontet-Canet och Ch La Peyre (en enklare cru bourgeois). Pontet-Canet var fullmogen men La Peyre hade precis börjat få lite antydan till mognad trots att den regniga årgången borde passa St Esthepe rätt dåligt.
Vintresserad: För oss är 2005 rent genrellt den bästa årgång vi upplevt i Bordeaux och Maucaillou kommer garanterat att leverera tonvis med njutning även 2020 :)
Skicka en kommentar