Trots att vi karafferat 8 timmar i förväg möts våra snokar av en knuten doft som är bullrig, grov, varm och relativt hårt fatad. Vi häller fram och tillbaka mellan två karaffer och väntar några timmar till. Det får doften att öppna upp sig men med tanke på vad som då hänt i glaset hade vi nog hellre druckit skiten direkt. Fieuzal luktar cocos, vanilj, nysågad ekplanka, alkohol och likörsöta mörka bär. I munnen fortsätter eken att dominera och när man svalt stannar en obehaglig cocossöt ekbeska kvar trots att det inte är något fel på syrorna.
Vi hajar nada. Håkan Larsson rekade det här vinet i DI och skriver att det har "fin ursprungskaraktär"!? Det är ungefär det sista omdöme vi skulle ge detta vin...
3 kommentarer:
Vi gav vinet en halvtimma i karaffen och hade riktigt kul tillsammans. Gott som tusan.
Jo, det här polerade, proffsiga uttrycket är vad bordeaux har blivit nuförtiden, gilla eller ej.
Louis Vuitton it is. Terroir-vin it is not.
Efter fyra timmar var det inte alls lika skoj.
Oj, det trodde jag faktiskt inte. Smaken är uppenbarligen som baken.
Har ni provat andra 08:or också?
Ni smygprovade inte vinet under den långa karafferingen? Den verkar inte ha varit av godo ;-)
En hel del fatfjäsk blev onekligen lite störande efter hand, men det var rätt måttligt av den varan precis i början. Frukten var påtagligt ren och den där snustorra mintchokladen i finishen var inte alls dum.
Nej, vi har faktiskt inte testat några andra bdx- nollåttor vad vi kan komma ihåg, till exempel missade vi nollåttorna på Nordiska. Och det finns så många andra områden som attraherar intresse...
Skicka en kommentar