Ikväll dricker vi en för oss ny chianti från toppårgången 2004. Vi har blivit så bortskämda med bra toskanare från denna årgång att vi nästan tar för givet att även det här vinet skall leverera.Beni Duilio Castellani Chianti Classico Riserva 2004 har en småtrevlig doft av svarta blanka bigarråer, björnbär och svartpeppar. Dessutom ger fatlagringen uppbackning med lite murket trä och muskotnöt.
I munnen uppvisar vinet bra syror, hyfsad koncentration men lite halvtaskig hållning. Avsaknaden av tanninskelett ger ett körsbärssaftigt och slappt intryck med dragning åt röda vinbär. När temperaturen stiger i glaset blir saftigheten än mer påtaglig. Det känns som att vinet redan har börjat få ålderskrämpor och lagringspotentialen är definitivt lika med noll. Ska man dricka det bör man kyla till 15-16 grader för att låta fräschören få fullt spelrum.
Sammanfattningsvis så är det här en habil baschianti men inte så mycket mer; ett för priset helt ok vin. Men vi lägger mycket hellre några tior till och köper Fonterutoli 2006 istället...
6 kommentarer:
Intressant. Senast jag provade den här producenten var några år sedan, kan det ha varit nittionian eller nollettan möjligen? Har inga anteckningar kvar men gjorde en mental notering om att inte köpa igen. Låter inte som att nollfyran är en anledning till att ompröva det beslutet.
Köpte den för ett halvår sedan eller så, mest för att jag ville ha Chianti och det var den enda 2004:an som fanns (note to self: var inte årgångsnazist).
Nåja, jag tyckte väl att den var helt okej.
Men det mest intressanta jag kom fram till var att den har haft i princip ingen prisutveckling alls under 2000-talet. När jag sökte på nätet för att se vad folk tyckt om vinet hittade jag några länkar om årgång 1997 - som när den släpptes i september 2000 kostade 125 kronor. Att jämföra med dagens 127 kronor.
En annan intressant notering är att producenten (Castellani) trots en ganska välfylld portfölj inte nämner vinet på sin hemsida. Och att nästan alla träffar man får vid en google-sökning är svenska. Specialgjort för den svenska marknaden?
Vi instämmer, inte ens 1997 lyckades man göra något särskilt. Det här vinet är en stadig underpresterare! En god teori att det är specialgjort för Sverige, det är väl bara här en riserva antas kosta 125 kronor = strax under den generella prisnivån för tio år sedan.
Man får vad man betalar för, alltså!
Vi skulle ha frågat er innan vi handlade :)
Det värsta är att vi dessutom gav bort en flaska av vinet i present i helgen också. Får kanske ringa upp och be om ursäkt...
Vinarskalle: Vi kollade deras hemsida och vinet finns under rubriken "Classici Castellani". Tydligen har det fått 90 poäng av "The Wine Messenger" och vunnit en bronsmedalj i London International Wine Challenge. Inte de mest prestigefyllda utmärkelserna men man undrar ändå om vi drack samma vin som juryn?
"The Wine Messenger" - var tvungen att kolla upp den sidan. Haha, så lämpligt att slänga ut 90+ omdömen om viner man själv säljer. Här har vi väl beviset för att varenda jäkla vin som någonsin gjorts har fått minst nittio poäng någonstans bara man letar tillräckligt länge. Och att man som producent citerar ett sådant omdöme säger det mesta om kvaliteten. De flesta hänvisningar till diverse tävlingar brukar jag tillskriva ungefär samma betydelse. Inte minst Decanters farsartade World Wine Awards...
När jag tittade på hemsidan uppfattade jag inte "Classici Castellani"-riservan som samma vin som Beni Duilio, etiketten ser inte riktigt likadan ut. Men det är förstås fullt möjligt att det är samma vin men att det har annan etikett i Sverige.
Skicka en kommentar