Till en efterrätt bestående av hemgjord vaniljglass och blodapelsinsorbet bjuds vi på Louis Roederer Carte Blanche, en champagne som sett till dosage är ungefär dubbelt så söt som Gula Änkan. Den typen av champagner har ofta två problem. Dels är sötman i sig något som maskerar och skymmer fräschören från vinets syror och kritiga mineralitet. Dessutom använder husen ofta sämre grundviner för dessa champagner, inte sällan från andra pressningen. Just Carte Blanche framställs dock med en, för söt champagne, relativt hög ambitionsnivå. Druvmixen är densamma som i Roederers standardchampagne Brut Premier, 62% PN, 30% Ch och 8%PM.
Louis Roederer Carte Blanche har en relativt försiktig, pinotdominerad och förvånansvärt torr doft. Vi skulle aldrig ha gissat en dosage på hela 43g/L utifrån de aromer som stiger ur glaset. Tydligast framträder gula äpplen, honung och mjölkchoklad.
I munnen känns vinet också lite mindre sött än förväntat (Systembolaget klassificerar vinet som sött men den korrekta beteckningen är egentligen demi-sec). Återigen är det de gula äpplena som framträder tydligast och de får uppbackning av söt, mörk pinot-choklad. Den höga sötman skapar en viskös munkänsla som man med lite välvillighet skulle kunna kalla för krämig. Det är inget tvivel om att friskheten hos en vanlig champagne går förlorad på dessa sockernivåer men jämförelsen kanske inte bör göras mot en brut champagne utan ett annat vin med samma sötma, exempelvis en Coteaux du Layon.
Kombinationen med glass/sorbet och en lite sötare champagne fungerar faktiskt riktigt bra. Vi kan inte komma på något vin som skulle klara sig bättre i kombinationen med en kall, gräddig och söt efterrätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar