Vertikalprovning av Roda I

Vi har blivit inbjudna till PrimeWine Bar vid Östermalmstorg för vertikalprovning av modernistriojan Roda som fyller 20 år i år. Provningen inleds med att den mycket karismatiske och ständigt leende VDn Augustín Santolaya håller en faktaspäckad presentation om sitt vinhus. Vi slås av vilken tydlig och väldefinierad filosofi som ligger bakom husets odling och tillverkning. Exempelvis använder de utan undantag stockar som är 30 år eller äldre. Dessutom är alla stockar uppbundna som bush vines med 3 armar och gräs får växa fritt i vingårdarna och plöjs ner som gödning vart 6:e månad.

Totalt äger Roda 20 vingårdar men varje år ratas de tre sämsta och de vinifieras inte ens. I huvudsak är det såklart tempranillo som odlas men de har även garnacha och Spaniens egen barbera, graciano. De 17 vingårdarna som väljs ut inför skörden vinifieras separat på jättefat av fransk ek. Endast vildjäst används och vinerna macererar i 18 dagar. Därefter tappas de på franska Allier-barriquer varav 50% är helt nya varje år. Under 1 år lagras vinerna på dessa fat i en temperatur- och luftfuktighetskontrollerad miljö. Den malolaktiska jäsningen stimuleras med hjälp av uppvärmning under vintern. Med samma system kyler man omgivningen för faten under sommaren.

Känslan vi får är att det inte verkar finnas så mycket utrymme för improvisation på Roda. Reglerna för hur de ska göra sitt vin har satts upp och nu verkar de följas slaviskt. Om det är att betrakta som dogmatism eller konsekvens är lite svårt att avgöra.

Roda tillverkar tre viner. Instegsvinet är Roda (hette fram till och med årgång 2001 Roda II), därefter kommer Roda I och på toppen finns husets prestigevin Cirsion. Det sistnämnda släpps i november på bolaget för saftiga 1390 kr.

Roda och Roda I skapas genom att vinmakaren efter de 12 fatmånaderna gör en selektering. De fat som har mer av röd frukt och en ung tillgänglighet väljs ut till vinet Roda. Faten som har mörkare frukt och en kraftigare benstomme får istället blir Roda I. Det är alltså inte så att vissa av de 20 vingårdarna alltid ingår i det ena eller det andra vinet. Årgångens förutsättningar påverkar vilka vingårdar som används till respektive vin.

Kvällens provning är visserligen en vertikal av Roda I men den inleds med en vanlig Roda som referens.

Roda 2004 doftar initialt fat, kåda, salmiak och har frukt som för tankarna till grenache trots att den inte är så röd som vi trodde efter presentationen av vinerna. Efter en stund i glaset backar faten tillbaka och släpper fram ännu lite mer frukt. I smaken finns lakrits, fatbeska, körsbär och sandiga, på gränsen till gryniga, tanniner. Syran är väldigt hög och ger vinet en behaglig fräschör. 2004 anses vara en riktigt stor årgång i Rioja och när det här vinet släpps på systemet i november kommer det kosta 229 kr. Det är svårt att hävda att det inte skulle vara värt de pengarna men den där känslan av att "det här måste vi köa för" infinner sig inte riktigt.

Roda I 1999 är från en årgång plågad av mycket svåra väderförhållanden. Den 15 april drabbades Rioja av frost och skörden blev därför väldigt liten. Doften är mogen och elegant om än lite blyg. Mineral, Läkerol, damm och lite rått kött kommer försiktigt fram ur glaset. Smaken är mjuk, len och behaglig med tydliga inslag av syrliga plommon på väg mot chutney. Väldigt gott!

När vi därefter stoppar ner näsorna i Roda I 2000 känns det inte som de kommer från samma planet. Doften är kraftfull med fruktlikör, bigarråer, mineral, tobak och mint. Faten är väldigt påtagliga och drar åt pinjenötter och kåda. I munnen dominerar salmiak, lakrits och tobak. Tanninerna är väldigt präglade av den extremt varma årgången men eftersmaken är trots allt lång och behaglig.

Roda I 2001 är som en blandning av 1999 och 2000 där man tagit allt det bra och skippat allt det mindre bra. Doften är fullkomligt explosiv och osar klass. Björnbärsgelé, fat, mörk choklad, bigarråer och rått kött dominerar en eldig och underbar doft. I munnen är frukten också väldigt mörk och det tillkommer drag av blåbär och svarta vinbär. Balansen är prickfri och tanninerna silkeslena. Munkänslan präglas av en gräddlik viskös fetma och eftersmaken är extremt lång. Magiskt bra!

Roda I 2002 försöker inte ens ta upp kampen med sin ett år äldre syster. Doften är betydligt enklare med toner av svarta vinbär, björnbär, mejeri, mynta, kakao, fat och tvål. Vi associerar till ambitionsbefriad merlot. I smaken finns lite platt frukt, beska och blåbär.

Roda I 2003 är väldigt präglad av den extrema hetta som drabbade sydeuropa detta år. Doften har en väldigt tydlig bränd komponent som ligger någonstans mellan utsliten kopplingslamell och spisplatta som man glömt att stänga av. Det finns också halm, tobak, torkad frukt, mineral och salmiak. I munnen är dock vinet långt mycket bättre än vi befarade utifrån doften. Tanninerna är visserligen lite mopsiga men inte obehagliga och smaken av torkad frukt och garrigue är faktiskt inte dum alls. Bra längd.

Roda I 2004 lanseras på el monopolio i november för 389 kr och beskrivs av Augustín som en fantastisk årgång. Tänk att den årgången som för tillfället är till försäljning alltid är så bra :)

Doften är kraftig, ung och fatpräglad med toner av kakao och vanilj. Den är faktiskt riktigt bra men inte i paritet med 2001. Syran är mycket hög och tanninerna är många och välgjorda. Eftersmaken är riktigt lång och behaglig med toner av björnbär och körsbär.

Vi har ingen större erfarenhet av varken modern eller traditionell Rioja men det har ändå varit en väldigt intressant provning. Roda känns som en alltigenom modern vinproducent som skapar viner som det aldrig går att anmärka på. Även i vädermässigt svåra årgångar producerar man viner som är riktigt bra. Samtidigt är prissättningen en sådan att det är svårt att känna att man fyndar när man köper deras viner.

Det känns som att Roda är ett ingenjörsmässigt framställt vin. Av någon anledning har de valt en massa regler som de verkar följa för reglernas skull. "Macerationen skall alltid vara 18 dagar varje årgång för det har vi bestämt. Därefter ska de ligga på franska fat i exakt ett år, oavsett årgångens förutsättningar, för det säger reglerna". Detta, i kombination med stordrift, bidrar kanske till att känslorna inte riktigt svallar hos oss. Roda känns som en vinvärldens Volvo V70; rent objektivt levererar de den kvalitet som priset kräver men tyvärr utan överraskningar och egen personlighet.

Fast å andra sidan skulle vi gärna lägga vantarna på 2001:an om vi kunde...