Chante Cigale Vieilles Vignes 2005 har en stor, ung, köttig och intensiv doft av drottningsylt, färsk basilika, mynta, svarta vinbär och björnbär. När man snurrar lite kraftigare på glaset sveps en helt oemotståndlig doft av söta grenachehallon och lite trälimmiga fat upp i näsan. Trots hallonen är huvudintrycket av doften mörk, det känns som att allt är insvept i ett lager exklusiv choklad. De 15 procenten alkohol hittar vi ingenstans.
I munnen är alkoholen inte lika maskerad och smaken är eldig, varm och viskös. Hallonsylt, björnbär, choklad, blåbär, rått kött och mineral fyller ut munhålan utan att vinet känns överdådigt. Eftersmaken innehåller en tydlig, behaglig beska och markerade men mogna tanniner. Oj, va gott!
Faktum är att det här vinet inte är väsenskilt från Fiancée som vi drack i förra veckan. Chante Cigale har visserligen mindre kraft och koncentration, lägre glycerolnivåer och framförallt mindre exotism men stilen är trots det lite lik. Kanske är det de gamla grenachestockarna som bidrar med en komponent som gör den här typen av viner unika? Skulle de bägge provas bredvid varandra idag skulle Fiancée förmodligen vinna på knock men efter lite tid i källaren är vi inte alls lika säkra på hur matchen slutar. Vi kan nästan lova att Chante Cigale kommer bli ruskigt bra efter 10 år i källaren. 93 poäng kommer inte att räcka till då tror vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar