fredag 13 november 2009

Domaine La Barroche Signature 2007


Svenska vinbloggare och internationell vinpress är rörande överens. Årgång 2007 är den bästa sedan mannaminne i södra Rhône och en av de producenter som lyckats allra bäst är Julien Barrot. Vi har själva ett lite kluvet förhållande till Domaine La Barroche eftersom de tillverkar vin i en stil som normalt sett inte riktigt passar oss. Kvällens flaska är vår första från Barroche 2007 och det känns minst sagt spännande att få dra ur korken.

Domaine La Barroche Signature 2007 doftar syrah-dominerat och senskördat med inslag av grönaktig malört, lakritspulver, svartpeppar, persika och massor av eldig alkohol. Trots att vi kylt vinet till 18C doftar det lite starkvinsaktigt med en tung ton av kokta fikon.

Den mogna rika frukten, den höga fylligheten, viskositeten och koncentrationen fyller ut munnen väl och det finns inte ett vasst hörn så långt tungan kan nå. Vinet känns verkligen välpolerat och lent men så fort man sväljer river alkoholen till i svalget. Det här är ett ovanligt och motsägelsefullt vin. Eftersmaken är visserligen lång och snyggt mineralig men vi saknar tanninstruktur och framförallt syra. Det går inte att kombinera 16,5% alkohol och hög sötma med låg syra och ändå få ett balanserat vin.

Utöver att vi upplever vinet som lite obalanserat så undrar vi vart det tar vägen med lagring. Vi har stoppat undan en flaska i källaren men det kommer inte bli ett långlagringsprojekt. Med lite slapp struktur och kokta fikon i doften redan vi två års ålder tror vi helt enkelt inte på att det här kommer kunna utvecklas i rätt riktning särskilt länge. För att travestera Robert Parker: Will the tannins outlast the fruit?

Det kanske är så att Barroche 2007 är extrema Parker-viner med låg syra, supersöt frukt och alkoholhalter som man i vår värld inte kan kombinera med det som, tillsammans med komplexitet, är allra viktigast i ett vin - balans.

När vi ändå kverulerar vill vi också ställa en avslutande fråga - vilken mat passar det här till? Vi åt två torra hårdostar till och det passade bra men om osten är för salt eller för fet kommer vinet inte att klara matchningen. Och vi har väldigt svårt att komma på någon maträtt som passar. Vi vill inte framstå som reaktionära men om man jämför med de två mer klassiska franska viner som vi druckit nyligen, Ch Reysson 2005 och Rodets Volnay 2006, så inser man att de två har oändligt mycket större användningsområde och matchningsmöjligheter. Och i våra munnar är den typen av mer balanserade och slanka viner också mycket godare att dricka även utan tillbehör...


8 kommentarer:

Winepunker sa...

Intressant och lite störande observation. Jag har köpt ett par flaskor själv (ej provat) och har hyfsat högt ställda förväntningar efter att ha provat Pure 2007 förra veckan, ett strålande och faktiskt balanserat vin trots sin koncentration och eldighet.
Kanske stilen hos Barroche lämpar sig bättre för något mindre fullmatade år.

Vinös sa...

Sorry punkarn :) Fast ibland är det bra med sänkta förväntningar.

Intressant det du säger om mindre fullmatade år. Vi gillar ju chateauneuf och brukar ofta uppskatta de årgångar som inte skrivs upp allra mest.

Ska bli intressant att läsa dina intryck så småningom!

Håkan sa...

Efter att ha druckit nämnda vin funderade jag på om det var mig det var fel på när jag hade så diametralt olik alla andras åsikt, skönt att höra en annan röst med liknande åsikter. Jag tycker det är en mycket tråkig inriktning på CdP med alkoholstinna druvsöta viner med låg syra.

Ingvar Johansson sa...

Trots alla lyriska beskrivningar passade jag på detta vinet just utifrån att det lät som att det inte passade mina preferenser. Låter inte som jag borde ångra mig.

Vinös sa...

Håkan, man kan som tur är aldrig ha fel när det gäller sin egen smak även om man ibland kan känna sig lite ensam :) Just nu är modet i vinvärlden mer extraktion, mindre syra, högre alkohol och mer sötma. Men mode förändras och för eller senare kommer en mer balanserad stil säkert att vinna mark igen. Man kan jämföra med champagne. För länge sedan var det vinet extremt sött, idag är trenden zero dosage.

Ingvar, jag tror du gjorde rätt som hoppade över. Och det fanns ju andra viner på släppet som vi tyckte var grymt bra t.ex. Querciabella 2006!

Vinös sa...

PS Ett litet förtydligande: Vi vill absolut inte reducera Barrot till någon som bara följer modets nycker. Han gör såklart viner i den stil han gillar på ett ärligt och ambitiöst sätt och det har vi den största respekt för. Och när det gäller prissättningen så är han också sympatisk (vilket även gäller Bristly!), med de recensioner han får skulle han kunna dubbla sina priser utan problem.

Björn sa...

Månne är det så att den gode Julien är så klok att han inte vill riskera att bli en dagslända. Efter Parkers hyllning av Pure 2005 steg marknadspriserna för hans viner, men inte höjde han själv. Efter årgång 2007 skulle han kanske kunna höja, men så kommer 2008 och vi vet inte ännu hur marknaden tar emot årgången generellt, eller hur Julien lyckats. Han har själv nämnt att det nog inte blev så tokigt i alla fall. Gabriel på Bristly har presenterat Julien som en kille med båda fötterna på jorden, så hoppet finns om att köpa hans viner även framledes.

Jag har själv inte heller köpt Signature 2007, trots hyllningar från några av våra bloggare, pga att det funnits så mycket annat gott (och dyrt) att köpa. Jag har dock druckit både Pure och Fiancée av nämnda årgång och det är tveklöst mycket bra och prisvärda viner. Inga problem med alkoholen där inte, och avsaknad av syror har jag inte heller upplevt som något problem. Det gör ju onekligen att man blir sugen på att prova även Signature, så vi får se hur man gör. Det finns ju så oändligt mycket annat gott:-)

Winepunker sa...

Syrorna i Pure var absolut inget problem, dämpade men absolut i balans. Jag är snarast allergisk mot låga syror, speciellt i rödvin (Shafer Relentess t.ex.) och tycker jag borde reagerat om så var fallet. Däremot har Pure en liten restsötma, inget snack om det, men det funkar eftersom allt annat är på plats. Jag gillar vinet skarpt, men det är absolut inte någon 100-poängare.
Om det inte var för den närmast oändliga provnings-pipen skulle en Signature gå direkt ikväl som jämförelsel, men det får väl vänta någon vecka.