I december 1998 köpte vi en låda av detta vin och ikväll ryker den allra sista flaskan. Vi slutar aldrig förundras över lagringskapaciteten hos enklare bordeauxviner, 15 år verkar inte vara någon match alls så länge årgången är ok.
Château du Glana Vieilles Vignes 1995 doftar mulligare och ännu mindre utvecklat än vi minns den näst sista flaskan. Det är kanske inte den mest komplexa bordeaux vi sniffat på men det finns blyerts, tobak, svarta vinbär och en svag begynnande stallighet. St Julien ligger ju mittemellan Margaux och Pauillac både geografiskt och stilmässigt, men det här är närmare den senare i stilen med en struktur som fortfarande är rigid.
Viner som lagrats 15 år och tålt det har sällan problem med själva munkänslan och Glana är inget undantag. Frukten är perfekt slank och den matvänligt uttorkande eftersmaken där tanniner, frukt och syra samsas som bästa polare, skapar ett sug efter att ta en klunk till. Gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skönt att höra! Vi slog till på 2006 Glana utan tidigare erfarenheter och gissar att den bär läggas undan ett tag?
Vi har inte provat 2006 men kul att ni köpt! 95:an har varit som bäst från 10-årsdagen och framåt tycker vi så ni behöver inte känna någon stress.
Vi behöver förresten synka ihop oss om vår "barolo-dejt" men vi kan ta det på mailen!
Skicka en kommentar