Bourgogneprovning

För kvällens provning är temat Bourgogne. Som vanligt provar vi fyra viner halvblint och trots att vi har tre representanter för "centrala Côte de Nuits" och en från norra Côte de Beaune känns det som att vi fått en bra spridning på vinerna. Det är fyra olika årgångar, tre olika klassningar (Grand Cru, 1er Cru och village) och fyra sinsemellan olika producentstilar.

A&H har tagit med sig en Trapet Gevrey-Chambertin 2002, M&U en Clos des Lambrays Grand Cru 1996 och vi har bidragit med en Bouchard Nuits-St-Georges 1999 och en Tollot-Beaut Savigny-Champ-Chevrey 1er cru 2003.

Det känns som att stunden precis innan vi börjar titta, sniffa och sörpla, när glasen är fyllda, pennan fattad, vinböckerna undanlagda, förväntningar skyhöga och man vet att man har några timmar av ren vinhedonism framför sig, är en av livets riktiga höjdpunkter. Just i det ögonblicket kan man ibland vilja vänta med det första glaset bara för att stunden av njutningsbar förväntan inte ska ta slut.

Nåväl, i och med att det är en halvblind provning finns det ju ett implicit tävlingsmoment så det är väl bara att kasta loss :)

Tollot-Beaut Savigny-Champ-Chevrey 1er cru 2003 har en rödviolett färg och är i Bourgognesammanhang relativt tät. Doften är modern, atypisk och bjuder på söta björnbär, sexiga fat, och vanilj. M nämner ganska snabbt att det doftar banan men får mothugg, kanske eftersom de flesta av oss letade skumbanan a la Beaujolais. Men när S drar till med varm banan fattar vi direkt. Med chokladen från faten doftar det faktiskt som barndomens grillade foliepaket med banan och smält choklad. I munnen fortsätter den unga, välgjorda stilen med söt frukt, fat och mörk choklad. Det finns inga kvalitetsanmärkningar på det här vinet annat än att det kanske känns lite strömlinjeformat och publikfriande.

Bouchard Nuits-St-Georges 1999 är vackert rödbrunt transparent i glaset. Doften är raka motsatsen till det första vinets, mycket mogen, jordkällare och pelargon. Dessutom finns den där svårdefinierade mognadstonen som J, i brist på bättre associationsbenämning, kallar för våt papp. Hade kvällens provning varit helblind hade gissning kanske landat på en Bourgogne från tidigt 90-tal, typ -93. Smaken är också väldigt klassisk med söt röd frukt, kryddor, bra syra och riktigt lång eftersmak. Riktigt bra!

Clos des Lambrays Grand Cru 1996 går faktiskt inte att färgmässigt beskriva på något annat sätt än brun. Doften är mycket stor, mogen, komplex och väldigt annorlunda. Det doftar rökt sidfläsk, tranbär, njure, nypon, och någonting svavligt mittemellan rotmos och kronärtskocka. Wow! H associerar till raggmunk med lingon och sidfläsk. I munnen upplevs tyvärr vinet på gränsen till övermoget. Det finns visserligen lite röd frukt kvar men de rökiga och animaliska tonerna dominerar totalt. Helt klart en vinupplevelse utöver det vanliga!

Trapet Gevrey-Chambertin 2002 är rubinrött med lite dragning åt blått. Det doftar initialt gammelburgundiskt, rå njure och svett men ganska snabbt tittar modern fatbehandling fram med toner av kakao. Stilmässigt hamnar vi någonstans mellan vin 1 och vin 3 fast betydligt närmare 1:an. I munnen känns vinet också modernt. Faten är framträdande men det finns också rått kött, röd frukt och mycket höga syror. En minst sagt värdig avslutare på flighten.

När det blivit dags att gissa inleder J&S med att konstatera det uppenbara, vin 1 och vin 4 är såklart representanterna från 2000-talet. Vin 1 måste vara Tollot-Beaut med sin uttalat moderna profil och det varma året gav också förutsättningar för kraften som fanns i det glaset. Därmed är vin 4 Trapet vilket också känns logiskt med tanke på producent och årgång. Därefter kommer vi till vin 2 och 3 vilka känns lite svårare. Vin 3 känns definitivt äldre men å andra sidan borde väl Clos des Lambrays Grand Cru vara både bättre och framförallt mer välbevarad? Vi chansar till slut fel medan övriga sätter mittenvinerna och därmed hela provningen rätt.

Sammanfattningsvis en väldigt intressant provning med en supermodernist som tappat sin historia i sin strävan efter Parkerpoäng, ett negociantvin som stod sig väldigt väl, en förvånansvärt trött Grand Cru och avslutningsvis ett bevis på att Trapets kvalitetsuppryckning verkligen lyckats!

Efter en avstickare till Alsace för förrätt (se nedan) fortsätter vi att dricka vinerna till en superkoncentrerad långkokt Boeuf Bourguignon på hängmörad högrev. Clos Des Lambrays rökiga och köttiga toner passar väldigt väl till maten liksom inälvstonerna i Trapet men allra bäst är nog Tollot-Beaut som har kraften att stå upp mot en såpass mustig gryta.