Prunotto är i våra ögon en pålitlig producent som gör ett flertal prisvärda viner som dock aldrig når de allra högsta höjderna i distriktet. I novembersläppet kom deras generiska Barbera d'Alba som vi aldrig druckit förrut. Druvorna kommer från vingårdar i Barbaresco, Treiso, Alba och Serralunga och det har fått åtta månader på 100 hL botti.
Vi provade några viner av årgång 2007 vid vårt besök i Piemonte i somras och det verkar bli en fantastisk årgång. Sommaren var väldigt varm men i augusti kom välbehövligt regn som räddade rankorna från uttorkning. Skörden var tidig för för samtliga druvsorter och det var inga problem med röta eller svampangrepp.
Prunotto Barbera d'Alba 2007 har en mörk och tjärig doft av lakritsrot, torkade kryddor, svartpeppar och fat. Det luktar standardbarbera och vi saknar lite av charmen som druvan är kapabel till. Vi börjar dricka vid 15C vilket känns lagom, så fort temperaturen stiger i glaset kommer den malolaktiska rollokolan fram och vinet tappar sin fräschör.
I munnen är det välbalanserat och syran är låg för att vara barbera. Vi upplever vinet som lite saftigt och tanninfattigt, barbera behöver verkligen sin ek för att få struktur och här hade det inte skadat med några månader på barrique. I smaken finns främst lakrits, blåbär, slånbär och den fina årgången gör sig påmind i form av hög kocentration och en lång, intensiv eftersmak.
Det finns bättre barberor på bolaget om man går upp några tior till. Men det är ändå ett trevligt pizzavin som inte gör bort sig på något sätt. Kyl väl!
Vi provade några viner av årgång 2007 vid vårt besök i Piemonte i somras och det verkar bli en fantastisk årgång. Sommaren var väldigt varm men i augusti kom välbehövligt regn som räddade rankorna från uttorkning. Skörden var tidig för för samtliga druvsorter och det var inga problem med röta eller svampangrepp.
Prunotto Barbera d'Alba 2007 har en mörk och tjärig doft av lakritsrot, torkade kryddor, svartpeppar och fat. Det luktar standardbarbera och vi saknar lite av charmen som druvan är kapabel till. Vi börjar dricka vid 15C vilket känns lagom, så fort temperaturen stiger i glaset kommer den malolaktiska rollokolan fram och vinet tappar sin fräschör.
I munnen är det välbalanserat och syran är låg för att vara barbera. Vi upplever vinet som lite saftigt och tanninfattigt, barbera behöver verkligen sin ek för att få struktur och här hade det inte skadat med några månader på barrique. I smaken finns främst lakrits, blåbär, slånbär och den fina årgången gör sig påmind i form av hög kocentration och en lång, intensiv eftersmak.
Det finns bättre barberor på bolaget om man går upp några tior till. Men det är ändå ett trevligt pizzavin som inte gör bort sig på något sätt. Kyl väl!
2 kommentarer:
Jag har sneglat lite på den här flaska. Vi drack nollsexan i Rom förra hösten. "Väl enkelt och lite ospännande" blev omdömet även för €8, även om det verkligen inte var en koncentrerad provning, snarare bara ett mått på direkt njutning till antipasti. Kanske inte så konstigt att den fick stryk av dolcetti från några av Piemontes finest...
Appropå Barberor för några tior (femtiolappar) mer - har ni någon erfarenhet av nuvarande eller tidigare årgångar av Scavinos tolkning, affinato in carati?
Vi drack Affinato in carati -04 förra sommaren och den spelar i en helt annan liga än det här vinet. Den är väldigt fatig på ett positivt sätt. Seriös barbera mår ju bara bra av en rejäl ekdos tycker jag. Prismässigt tror jag den ligger strax under deras Langhe Nebbiolo men de är på ungefär samma kvalitetsnivå.
Skicka en kommentar