Först kommer, som vanligt med Sandrone, en hel del vaniljinfuserat sötfjäsk. Som tur är vädras det relativt snabbt bort. Men även därefter är fatningen lite för hård för vår smak. Den rena mineraliga barberafukt som detta vin definitivt innehåller borde få skina mer utan ekridåer.
I munnen är det oväntat ungt, vi snackar ändå 7-årig barbera, men också välpolerat på gränsen till opersonligt. Rent tekniskt finns det inga fel på det här vinet men det finns mycket annat i Piemonte som vi tycker är mer engagerande och entusiasmerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar